Psyko

Det är jag tydligen. Jag måste byta medicin, och har fått läkartid på tisdag. Hos en läkare som heter Hjalmar. Då tänker jag alltid på Peter Flack och har lite svårt att känna förtroende för en sån läkare.

Men för att återvända till rubriken. När jag tar mina ångestdämpande och sömntabletter på kvällarna så blir jag uppenbarligen en helt annan person enligt sambon. Jag kan varken hålla med eller säga emot, eftersom mitt minne försvinner totalt. Jag har aldrig något minne alls av vad som hänt efter att jag tagit mina tabletter på kvällen. Igår hade jag tydligen slagit till sambon, lovat honom vissa sexuella tjänster och en flaska whiskey och haft hallucinationer och lite annat smått och gott. Snacka om att jag skämdes idag när han berättade det. Det var efter att jag hade fått veta det som jag bokade tid hos läkare. Ja så kan det gå tydligen. Även i de bästa familjer tydligen.

Men det blir väl en rolig historia att berätta för barnbarnen antar jag. “Den natten farmor/mormor blev galen och försökte spöa farfar/morfar”.

Så är det

Jag har haft en vecka när allt verkar ha gått åt rätt håll. Medicinen verkade fungera, och jag klarade till och med av att gå ut utan att ta mina ångestdämpande först. Dock inte utan min mp3spelare för att skärma av yttervärlden. Men i alla fall, ett steg i ett riktning. Jag kunde även titta på sorgliga saker på tv, och gråta, utan att känna det som om världen gick under. Jag kunde skratta och jag fick ny energi.

Nu är allt på väg åt fel håll igen. Jag går inte ut, jag har konstant ångest och allt känns som förut igen. Ingen energi och jag lägger över allt för mycket ansvar på sambon. Så vi får se om läkaren ringer upp idag, jag lämnade ett meddelande igår. Annars får väl vi ringa igen, för det här är ohållbart.

Något kul är i alla fall att vi får våran nya tvättmaskin idag. Våran gamla har ju stått obrukbar i några veckor nu. Och med fem personer i familjen och en mängd katter, så är det lite jobbigt att bara kunna tvätta när det finns en ledig tid i tvättstugan. Så att så fort den är installerad och klar så ska jag sätta igång och tvätta. Handdukarna är slut, loppan är inne på sitt sista ombyte kläder, jag har inga toppar rena osv osv.

Men först, två koppar kaffe för att få igång motorerna.

Gäsp

Vaknade kl 07:15 i morse. När jag gjorde det sist kan jag inte minnas, speciellt inte sen jag började med sömntabletterna. Gick upp och rökte, och kände hur det snurrade i huvudet av trötthet. Så jag gick och la mig igen. Kunde inte somna så jag la mig och läste, det brukar jag alltid somna av. Ligga under det varma täcket med en bra bok och höra regnet smattra mot rutan. Det funkade inte idag. Jag gick upp.

Så nu sitter jag här och väntar på att morgonkaffet ska bli klart. Det var rena turen att det blev något kaffe över huvudtaget. När kaffet skulle i kaffebryggaren så öppnade jag burken och stirrade ner och kunde för allt i världen inte komma på vart kaffemåttet tagit vägen. Tills jag såg att kaffepulvret var inte svart, utan vitt. Burken jag stod och tittade ner i var skruttans välling. Sambon och loppan har precis kommit hem efter att ha lämnat skruttan på dagis. Jag gäspar så att käkarna håller på att gå ur led och tänker att “sova middag med dottern idag blir nog toppenbra”.

Ångest Delux

Jag har gjort det igen. Mått så dåligt och haft sån ångest att sambon har varit tvungen att stanna hemma från jobbet. Jag blir så trött på mig själv. Jag vill ju inte att han ska vara tvungen att vara hemma för att ta allt som jag inte klarar av just nu. Jag som började må så bra. Medicinen fungerade som den skulle, jag mådde relativt bra och min ångest var som bortblåst. Vi kom överens, sambon och jag, om att han kunde börja jobba igen. Så igår kväll slog det till igen. Jag kände mig som ett litet barn, rädd att vara själv. Jag fick sån ångest att inte ens dubbel dos av mina sömntabletter gjorde att jag somnade. Jag låg vaken och vände och vred mig. Sen fick jag ännu mer ångest vid tanken på att sambon skulle stanna hemma för min skull, fastän jag vet att han vill tillbaka till jobbet. Och ju mer ångest jag fick, desto mer uppenbart var det att han var tvungen att vara hemma en dag till. Så det blev en ond cirkel. Till slut, mitt i natten, flera timmar efter att vi gått och lagt oss så funkade mina sömntabletter.

Och nu sitter jag här, med en massa ångest över att sambon var tvungen att vara hemma en dag till. Men nu tänker jag inte gå med på det här längre. Jag ska bryta min onda cirkel av ångest. Jag ska klara av att leva ett normalt liv, kosta vad det kosta vill.

Midsommar

Jaha ja, midsommarafton var det igår. Den blev inte alls som planerat. Vi skulle ju till Vilsta och låta dottern dansa runt stången med sin mamma (som är otroligt barnslig i såna lägen). Så blev det inte. De började lite tidigare än vad vi hade planerat, och då hade jag inte ens kommit ur mysbyxorna än. Så det blev till att stanna hemma. Dottern hade ju egentligen inte ens koll på att det var just midsommarafton, och vad det innebär.

Då inträffade nästa problem. En av mina mediciner var slut. Hmm får jag inte den, kan jag inte sova, och då blir det inte alls bra. Och vilket apotek har öppet en midsommarafton? Panik. Men apoteket på sjukhuset hade öppet, i 40 minuter till. Kan då tilläggas att vi bor i ena änden av stan, och apoteket ligger i andra änden. Men sambon satte sig på blå faran tillsammans med dottern, och sen susade dem iväg, och hann precis dit.

Sen kom nästa problem. Vad ska vi äta? Alla affärer hade ju stängt. Men McDonalds måste väl ändå ha öppet, dom har ju alltid öppet? Nej, stängt. Samma sak med American pizza, kinarestaurangen och alla andra ställen vi ringde till. Det slutade som det alltid slutar. Med en pizza på Målet och en längtan efter att kvällen skulle ta slut så att vi fick gå och lägga oss, trötta som vi var.

Jaha ja

Det blev inte så mycket mer gjort efter att vi skurat köket igår. Dottern och jag. Hon är nämligen min lilla assistent när jag städar. Står och pekar och visar vart mamma har glömt att skura, vart mamma har skurat, och vart mamma ska skura sen. Så till den milda grad att jag funderar på att stoppa ner henne i skurhinken i stället.

Idag har jag försökt ringa och byta medicin, för jag klarar inte av att sova så här länge, och vara så här trött hela tiden. Men jag kommer inte ens fram på telefontiden. Taskigt läge. Så nu sitter jag här med min gigantiska kaffemugg och dricker för glatta livet för att kanske få kroppen att vakna lite. Men tveksamt om det kommer att lyckas.

Vad står på dagordningen idag då? Det är ju som ni alla vet otroligt spännande att vara hemmafru. Idag ska jag städa hallen, och vika sex maskiner med tvätt. Det var ju tvättdag igår, och jag vet inte hur ni är, men jag vägrar att ställa mig klockan elva på kvällen och vika tvätt. Speciellt när barnen precis har somnat, det är en bra film på tv och det är första lugna stunden på hela dagen. Jag förstår inte varför så många skiljer sig när de har tre barn. Hur hinner de med det? Vi hinner ju knappt träffas här under dagarna, hur ska man då hinna tröttna på varandra?

Men säga vad man vill om det kaos som oftast är hemma hos oss. Ibland är det så galet så jag funderar på att hyra mig en liten etta som jag kan dra mig undan till. Men när man går runt och tittar till alla barnen när de sover, då spelar inget sånt någon roll längre. De må vara skrikiga, gapiga, uppkäftiga och vägra att städa på sina rum. Men de är friska och fulla med kärlek. Mer än så ska man egentligen inte begära.

Nu ska dottern och jag ta och städa hallen. Sänd mig en tanke och be om att vi ska klara oss helskinnande ur det här, hon och jag.

Älskade sambon

Ibland så svär jag över min sambo. Rätt ofta händer det faktiskt, om jag ska vara ärlig. Det finns 1000 anledningar till att jag gör det. Som att han inte slänger de nedkräkta handdukarna efter loppan i tvätten, utan låter de ligga utspridda i hela lägenheten. Eller för att han bara ställer ifrån sig allt där han råkar befinna sig, och jag får plocka undan efter honom. Det är de lättsamma sakerna. Det har hänt en hel del jobbiga grejer mellan oss också, som jag inte tänker gå in på här och nu. Men trots allt som har hänt så är det fortfarande han och jag.

Det var igår jag fick en sån där insikt igen, om att det verkligen är meningen att det ska vara han och jag, för alltid. Vi satt i vardagsrummet på kvällen. Jag hade precis gett loppan en flaska, och han sov i min famn. Sambon satt med skruttan, som precis hade fått sin kvällsvälling och hon var också på väg att somna. Vi tittade på varandra, och inte ett enda ord behövde sägas. Vi förstod varandra så väl ändå. Det var precis så där sött och romantiskt som det är i filmer. Jag kände i hela kroppen hur mycket jag älskar honom, precis som han är.

Sen kan jag säga att ansiktsmasken jag köpte som var 100% fukt enligt försäljaren, inte var från ACO. Det var något olivoljekladd från något sånt där fint märke de bara säljer i dyra parfymaffärer, med ett namn som man knappt kan uttala, på något konstigt språk. Funkar gör den i alla fall, för efter en omgång är jag len som en babyrumpa. Sen om det är bara är för tillfället, eller om den faktiskt hjälper på lång sikt, det är en annan historia.

Morgonrutiner

Varje morgon ser ut på precis samma sätt, vem har sagt att rutiner är tråkigt??
Först ligger jag i sängen och vägrar att inse att det är dags att gå upp. När jag väl inser det så släpar jag mig upp och går ut och röker. Efter det dagens första mugg med kaffe samtidigt som jag läser bloggar och ser om det hänt något kul i era liv. Sen en cigg till. Efter det borsta tänderna och tvätta ansiktet, och sen är man redo att möta dagen.

Fast i ärlighetens namn har jag hoppat över det där med att tvätta ansiktet, det blir ju bara värre. Ju mer jag har tvättat, desto värre hud har jag fått. Men nu jäklans. Nu är det ACO som gäller. Och för första gången på 100 år så känns det inte värre efter att jag har tvättat och smörjt, utan bättre. Så det är bara att hålla tummarna. Sen passade jag på att lägga ansiktsmask också, måste ju prova den nya jag köpte igår. Försäljaren looooovade att det innehöll "100% fukt". Det tror jag iofs vad jag vill på men testa den måste jag.

Återkommer med slutsats om några dagar kring dessa produkter. Nu ska vi göra oss i ordning för att gå på kalas hos kusinen. Ut i sköna solen och försöka få lite färg på kroppen på vägen dit.

Galen

Mina sömnproblem är tydligen allvarligare än jag trodde. Det här funkar inte. Jag har fått ny medicin, rekomenderad dos är 1 till 2 tabletter en timma innan sänggående. Jag tar fyra stycken. Jag har inte somnat än. Ser ni något fel i den bilden?? Min hjärna vill sova, men resten av mig är så pigg och glad så, och jag känner mig som om jag ska galen. Ni fattar inte hur knäppt det är. Eftersom jag inte är trött utan så otroligt uppe i varv så borde jag ju inte tycka att det är något problem. Men det är det. Det här är jobbigare än att vara trött men inte kunna sova. Man ska inte vara pigg efter att ha varit vaken i ett dygn. Min hjärna börjar stänga ner. Så ringa till läkaren igen. Ringde igår också. Igår hade lappen kommit bort. Men hon skulle säga till kära farbror doktorn så fort han var klar med sin patient.

Den enda ljuspunkten med att inte kunna sova är att jag läste två böcker i natt. Så det kommer nog upp lite recensioner idag, så fort jag kunnat samla tankarna. Men ska det fortsätta så här så kommer mina nya böcker ju vara utlästa i ett nafs. Vad ska jag då roa mig med på nätterna?

Tiden går fort när man har kul

Eller, man behöver inte ens ha kul, bara man håller sig sysselsatt. Sambon kom hem med barnen medans jag var mitt uppe i städningen av dotterns rum. Han matade loppan, satte honom i bärselen och började med maten medans jag dammsög, tvättade golvet och plockade in allt i dotterns rum som jag hade slängt ut i hallen under städningen. Hann precis klart när sambon ropade att det var mat, vilken tajming. Gick och satte mig och åt under glatt samtal med familjen. När maten var klar gick jag ut och rökte, och tänkte sen fortsätta städa här hemma. Men sambon upplyste mig om att klockan var 21.30. Vart tog dagen vägen? Jag har ju inte hunnit någonting, förutom att städa skruttans rum. Uj uj vad jag har att göra i morgon istället.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, sen ta loppan om han inte har somnat i sin pappas famn. Sen när alla barnen ligger och sover sött i sina sängar ska jag vara en sån snäll flickvän och låta sambon få en hel kväll med sitt tv-spel. Det är helt utan baktanken att jag ska sätta mig med en filt på balkongen och avnjuta kvällen i tystnad med min bok innan jag går och lägger mig. Jag lovar.

Krämer

Sen jag fick lilla loppan för drygt en månad sen har min hy blivit skvatt galen. Jag är torr som en öken, och finnar och annat dyker upp överallt. Jag är med andra ord inte alls den där bilden av nybliven mamma som strålar och aldrig har sett bättre ut. Medicinerna gör sitt till och det är en vanlig biverkning med torr hy. Alltså måste man hitta rengöringskräm och annat som är superduperbra. Så där bra som reklamen hävdar att dom är. Men vet ni vad: Det är dom inte. För jag har smörjt, skrubbat, duttat och inpackat dygnet runt här hemma. Jag ser precis lika hemsk ut. Tänk er finnig fjortis.

Tills det dök upp ett enda ord i huvudet: Apoteket. Där borde de ju ha superduperdunderkrämer. Så nu ska jag slänga mig in i duschen, sen ner på stan och inhandla så mycket ACO så jag behöver en flyttbil (läs tvillingvagn) för att få hem allt. Sen ska vi bli snygga igen.

Linda Skugge

Vad har hänt med henne egentligen? Jag har alltid gillat att läsa det hon skrivit. Ibland har jag hållt med henne, och ibland har jag inte hållt med henne alls. Men alltid uppskattat att läsa hennes texter, och respekterat det hon tycker. Men vad har hänt med människan nu?? Hon verkar ha ramlat och slagit i skallen, hårt. Nu för tiden verkar det som om allt hon tycker och skriver, är enbart för att reta människor, få dom att läsa det hon skriver. Är människan så urfattig på uppmärksamhet att hon måste tycka illa om allt och alla? Är det avundsjuka eller? Hon som alltid pratat om respekt, och att man ska stå på sig innan någon annan gör det. Varför ska hon då själv trampa på allt och alla?

Gott och blandat

Fick ett brev på posten idag. Den sextonde ska jag till läkaren. Då blev jag lite förvirrad. Jag har ju redan fått ett brev från farbror doktorn där det står att jag har tid i Augusti. Jag ska be om andra sömntabletter. De jag har är inget bra. Eller jo, det är dom, om jag tar två. Men då är dom för bra och jag är helt vimsig. Och vaknar inte på morgonen. Om jag vaknar (när sambon har skakat mig i en halvtimma och skrikigt i mitt öra) så säger jag saker i stil med "blubb blubb blubb". Det är inte bra när man ska vara ensam med två små barn. Då kan man inte bara blubba som en fisk.

Mina Zoloft fungerar inte heller den här gången, men funkade skitbra förra gången jag åt dem. Nu mår jag värre än på länge. Så förhoppningsvis kan de justera det också när de ändå är igång. Så jag kan bli människa igen. Och så sambon kan veta på kvällen att han kan gå och jobba nästa dag, för att jag har sluppit att vara vaken hela natten med ångest.

Så ser det ut på den fronten. Depression, ångest och sömnbesvär. Men det går över.

Hemmafronten är bättre. Skruttan är en liten ängel för omväxlings skull. Men så har hon fått vara på dagis idag också, efter att ha varit hemma i en vecka. Hon blir hemsk efter att ha varit hemma så länge. Hon behöver få vara på dagis och rasa av sig. Och tro mig, hennes föräldrar behöver också att hon är på dagis.

Loppan är lika glad som alltid, förutom när magknipet sätter in, vilket det har blivit mer av på senare tid, speciellt på natten. Kolik? Så i morgon ska Minifom (stavas hur?) inhandlas för att de trötta föräldrarna ska få sova. Men mamma har kommit på ett knep ska ni få veta. Man dansar runt i vardagsrummet (vilket rum som helst duger iofs) samtidigt som man sjunger Mandy av Barry Manilow. Nej, alla fjortisar, det är faktiskt inte Westlife som har gjort den.

Nu ska jag slurpa klart mitt kaffe, sen kallar alla dessa roliga sysslor på mig. Jag hoppas verkligen att ni uppdaterar era bloggar under dagen, så jag har något att läsa när jag är klar och njuter av kvällskaffet framför datorn.

Tvätt

Hemma hos oss finns det tre saker som tvättas dagligen: Handdukar, bebissängkläder och bebiskläder. Alla dessa tre saker har en sak gemensamt. De är nedkräkta. Vi har nämligen en bebis som spyr mer än Linda Blair gjorde i Exorsisten. Spooky. Hans storasyster är likadan. Tydligen är deras över magmun inte helt stängd, så när de rör sig så lixom skvimpar det över. Och rörlig är han, armar och ben viftas det med konstant. Men det är tydligen ingen fara, för han går upp i vikt som en tok. Även om jag inte kan förstå hur kroppen kan lyckas hinna med att ta upp den näring den behöver.

Nu är tvättmaskinen som vanligt i full gång. Fast nu är det dukar som tvättas. Jag tänkte att om jag inte kör igång den först, så kommer det aldrig att bli av när allt annat måste tvättas. Nästa prioritet är handdukar. Vi tvättade dom i söndags, och nu är alla slut. Sen blir det sängkläder, en nedspydd spjälsäng, och en himlans massa bebislakan, det sista rena läggs på idag, så finns det inga rena och torra i morgon så får vi problem.

Varför ska man bestiga Mount Everest, springa Australien runt eller något annat för att visa att man är äventyrlig. Det största äventyret är ju en liten bebis. Hur många gånger om dagen kan man tvätta spysiga bebissaker utan att bli tokig????

Full fart

Idag har jag varit effektiv minsann. Jag har diskat, och det var säkert femhundra vällingflaskor som var smutsiga trots att jag diskade igår kväll. (Har ni tänkt på hur många flaskor som går åt när man har två barn som äter välling, varar den ena har det som enda föda?) Jag har storstädat vardagsrummet, och till och med lagt duk på bordet. Vet ni hur länge sen det var jag hade tid att stryka och lägga på duk? Ungefär samtidigt som dinosaurierna dog ut. Jag har dammsugit och skurat golv, vikt sex stycken maskiner med tvätt.

Allt detta på grund av att snälla moster kom över. Sambon hade nämligen fullt upp med loppan som har lidigt av magknip hela dagen så jag var fullt upptagen med skruttan. Då kom moster över och tog med sig skruttan ut på långpromenad. De åt glass, tittade på hästarna och plockade blommor, gungade och lekte i lekparken. Skruttan hade roligare än på länge. Sånt är alltid roligare att göra med någon annan än mamma och pappa.

Nu har sambon tagit änglarna och åkt ner till gymmet för att köpa ny proteinshake. Jag sitter här med min kaffe och njuter av lugnet. När kaffet är slut ska hallen få sig en omgång också. Hur hinner folk ha tråkigt när de har barn??

Söndagsro??

Igår råkade jag ta min medicin lite för sent, det var mer tidig morgon än sen natt när vi kom i säng. Och eftersom tabletterna verkar i över 10 timmar, så kom jag inte upp förens efter halv två idag. Gud vilken ångest jag hade.

Inte fick jag vakna upp till en trevlig och glad familj heller, med undantag av sönerna, som alltid är som små strålande solar. Dottern sov iofs middag, men vaknade strax efter på ett sjujäkla humör. Sambon hade en konstig röd färg i hela ansiktet, och en åder i pannan som såg ut som om den skulle explodera när som helst.

Så jag sprang ner i tvättstugan i stället. Där var det lugnt och skönt. Det var då jag kom på min otroligt bra idé, för att jag ska slippa drabbas av familjens kollektivt dåliga humör: En städardag. Varje gång jag har en sån så försvinner hela familjen, som genom magi. Så nu är tvätten igång, köket är dammsuget och golvet ska snart tvättas. Jag ska bara njuta av mitt kaffe jag sitter med här, och hör dottern skrika på sin pappa i bakgrunden, och hör hans svar. Och inser att kaffet kommer att försvinna fort, städningen återupptas och lugnet kommer återigen göra sitt intåg i familjen

Lugn och ro

Just nu är det lugnt och skönt hemma. Det är det inte ofta med tre barn i huset kan jag tala om. Loppan sover, skruttan sover middag och mammas stora älskade pojke sitter inne på sitt rum och spelar. Det är helt tyst, inte ens tvn är på. Vilket lugn. Jag passar på att mjukstarta idag, och sitter fortfarande i pyjamasbyxorna. Resten av dagen blir det ju full fart.

När dottern vaknar ska vi ut på promenad. Till djuraffären och köpa kattmat, sen ner på godisland och sen hem. För är det lördag måste man givetvis ha lördagsgodis. Det är ju något skruttan ser fram emot hela veckan. Storebror också för den delen. Loppan nöjer sig som alltid med en flaska välling, är man bara 3 veckor är lördagsgodis överskattat. Vad kan vara bättre än att ligga i mammas famn och äta välling och kika sig omkring och upptäcka världen??

Fast jag är så trött så trött. Har ingen lust alls att gå ut på promenad, trots det fina vädret. Vill krypa ner under täcket, läsa en stund i min bok och sen sova några timmar. Det är den förbannade medicinen jag blir så trött av. I alla fall till en början. När kroppen har vant sig blir det bättre.

Nu ska jag surfa runt bland alla bloggar tills loppan vaknar och kräver en ny blöja och välling.