Poetisk rättvisa

Igår ringde jag jobbet och sjukanmälde mig för feber, förkyld, ont i halsen och hosta. I morse vaknade jag med feber, förkyld, ont i halsen och hosta.

Kärlek

Nu är jag så glad att jag sitter och torkar tårarna. Tårar av glädje. Mamma ringde precis från jobbet och sa att jag får låna 1000kr av henne så att jag kan storhandla idag och inte behöver ha ångest. Fattar ni vilken underbar mamma jag har. Hon ringer och erbjuder mig att låna pengar utan att jag ens behöver fråga henne för hon vet hur upprörd jag har varit.

Karma sucks

Jag borde ha vetat bättre än att sitta och skriva om hur bra jag mår och hur bra allt jag flyter på för tillfället. Då kommer karma alltid och ger en en riktig örfil bara för att få en att vakna till.

Båda cheferna borta från jobbet igår. Den ena har semester, så den andra har jobbat tio dagar i streck och vill ha lite ledigt. Who can blame him? Mellanbrodern rycker in som chef. Mellanbrodern surfar och pratar i telefon hela dagen och låter mig slita som ett djur, hann inte gå på toaletten på fyra timmar. Jag är sjukanmäld idag.

Idag skulle jag och mamsen ha åkt och storhandlat, då bostadsbidraget kom igår. Eller skulle ha kommit rättare sagt. För när jag loggar in på mitt konto så sitter det inget bostadsbidrag där. Lilith får panik och börjar storgråta. Jag har ju uppgett till försörjningsstöd att jag ska få bostadsbidrag, vilket kommer att göra att jag kommer att få 3100kr för lite. Valet blir då mat eller hyra, och det valet går inte att göra. Så jag ringer mamma i full panik som lugnar mig. Vi veckohandlar idag så allt finns tills trollen kommer hem på fredag. Sen tar jag kontakt med soc och förklarar, så kommer jag att få mina 3100. Inser logiskt sett att mamma har rätt, men har ändå ångest och måste ta en stesolid och lugna mig.

Har inte fått någon hyresavi än, och utan avi kan man inte betala hyran. Ringde min handläggare igår, men hon var åter idag. Ringde idag, hon är åter i morgon. Ber att få bli kopplad till någon annan. Ingen annan finns heller där idag. Ber att få prata med någon chef. För blir inte hyra betald, får jag en påminnelseavgift. Och har jag inte fått avin i tid så att jag kan betala så tänker jag inte betala avgifter för att de slarvar. Får prata med en jättetrevlig tant som fixar och donar.

Ringer min handläggare på försörjningsstöd. Hon är inte anträffbar på sin telefontid, utan har telefontid i morgon. Mailade henne igår för säkerhetsskull, men eftersom människan inte verkar ha fått så bra i Svenska A, ordförståelse, så är det lika bra att ringa också.

Så nu har jag konstaterat att det är inte på grund av Jantelagen vi svenskar inte vill säga hur bra vi är på vissa saker och hur bra det går för oss, det är helt enkelt för att vi är rädda att karma ska komma och sparka oss i arslet. För det händer varje gång.

Tävling

Ok, nu är det en ny tävling på gång. Om ni klickar här och registerar er, så kan ni också vara med och tävla sen. Och om ni då vinner så kommer ni att vara riktigt snyggt klädda i sommaren. Och även om ni inte vinner så lyckas ni ändå få ihop lite poäng på vägen. Själv är jag i desperat behov av sommarkläder till Leo nu när värmen är här. Så var lite snälla och hjälp mig nu

Varför?

Jag vet inte vad det är som hänt. Sista tiden har jag mått bra, så där som man ska må egentligen har folk förklarat för mig. Och allt bara flyter på, ingen hinder på vägen, livet börjar bli som det ska vara.
Och så när jag vaknar på morgonen så är den där, klumpen i magen. Första tecknet på att det inte är så bra. Ska gå till kiosken och köpa cigg och går bakvägen via parkeringarna för att inte behöva se folk. Vill inte iväg till praktiken trots att jag trivs jättebra där. Vill ingenting, orkar ingenting. Borde göra det ena och det andra, men gör bara det mest nödvändiga. Solen skiner men jag vill bara gosa ner mig i en för stor myströja och stanna inne. Och jag förstår inte varför, nu när allt går bra. Tur att jag ska bege mig iväg till läkaren om 20 minuter.

Dejten med I

I lördags så kom I och hämtade upp mig efter jobbet. Vi skulle åka vespa. Jag har aldrig åkt vespa förut, och I är den sista man ska åka med om man ska åka vespa för första gången. Nu vet jag hur äkta dödsskräck känns, men jag överlevde. Vi åkte och köpte mat sen hem till mig. Änglar och demoner blev filmen, och jag vet inte riktigt vad jag tyckte om den. Den var ok antar jag, men kändes lite seg.
Oturligt nog så hade I feber, så det blev en rätt tidig kväll. Men oj vad bra det kändes att ligga i en soffa med honom igen och titta på film. Det kändes precis som det ska göra.
Så lördagen var underbar, och vi ska göra om det igen så fort jag är barnledig nästa gång och han är frisk, men den här gången blir det i hans lägenhet. Undrar om hans soffa är lika skön som min är?

I'm doomed

Det ringde nyss från andra sidan stan. De ville bara be mig att dra ner persiennerna för min finne lyste så rött så de blev bländade. Och det är två dagar kvar till lördag.

Tävling

Ok, förra tävlingen gick inte så bra. Men ni kan väl hjälpa mig nu? Det gäller att värva flest medlemmar till gratisskor. En sida där man genom att klicka lite här och där kan få ihop presentkort till affärer som Nilson, Din Sko och lite andra ställen. Så var snäll och hjälp mig nu och klicka här.

Lagen om alltings djävlighet.

Idag är det onsdag, vilket innebär att det är bara tre dagar kvar till lördag. Vad är oddsen på att den här bamsefinnen försvinner tills dess? Jag som ALDRIG har finnar. Visst, en liten peppla eller nån liten pormask kan poppa upp, men aldrig tidigare har jag haft ett sånt här monster.

På lördag

På lördag blir jag upphämtad av I efter jobbet, vi tar med oss film, åker och köper mat och sen hem till mig. Det låter som det perfekta sättet att spendera en lördagskväll på om ni frågar mig.

Jakten på I del 4

Åkte ner på stan direkt efter att jag lämnat småtrollen på dagis idag. Var tvungen att hinna till apoteket innan praktiken. Efter jag var färdig där sprang jag på Heidi med lilla, söta Melinda. Vi stod och pratade ett tag, och vem såg jag då om inte I. Hjärtat slog tio gånger så fort som det brukade göra. Jag trodde att han bara skulle heja och sen fortsätta, eftersom jag stod och pratade med Heidi, men han kom fram och började prata med en gång.

Trots att det var så länge sen vi träffades så var det som om det var igår. Vi pratade i en evighet. Jag fick hans nummer, och han var snabb med att förklara att han gärna skulle komma och dricka kaffe nån dag, kolla film någon kväll när jag är barnledig, och gärna hjälpa till om det behövdes skruvas saker osv. Han känner till hur oteknisk jag är. Och jag kände att de känslor jag haft för honom fortfarande finns kvar. Och nu har jag hans nummer i mobilen och det här kan gå hur bra som helst.

Och han såg så fräsch ut. Inte så där sliten och nedgången som han kan göra mellan varven. Tydligen har han lugnat ner sig så till den grad att han sökt till Subutexbehandlingen här i stan två gånger. Dock har han fått nej båda gångerna, eftersom att han inte har några dokumenterade överdoser. Eeeh, vänta nu, är det inte bättre att han får behandling innan han överdoserar? Tydligen inte.

Men han var lika fin som han alltid har varit. Eller ja, nu när han inte lever som han gjorde innan så är han faktiskt ännu finare. Och jag känner mig som en fjortis och har gått och nynnat med till alla kärlekslåtar som spelades på radio på praktiken. So what. Det här känns bra.

Idag så hade äntligen Lilleman kalas vilket är anledningen till att det varit så glest med inlägg. Det har varit en massa saker som ska fixas innan, vilket har gjort att datorn fått stå lite åt sidan.

Kalaset var lyckat. Det var en väldigt glad treåring som kröp till sängs något senare än vanligt, med magen full av tårta och pizza och en massa nya leksaker, bland annat en cykel. Är det kalas så är det, och då får man äta pizza till middag.

Tävling

Varje vecka har Gratisskor en tävling där man kan vinna poäng. Det gäller att ha flest värvade medlemmar. Så kan ni inte vara snälla och hjälpa mig att ha en liten chans? Klicka här för att registrera dig.

Gratis är gott

Förra veckan fick jag hem tredje sändningen med godis från gratisgodis. Det är så enkelt att bara gå in en gång om dagen och klicka lite, tar bara någon minut. Så gå med ni också.

Idag fick jag en underbar present bara sådär utan anledning.
Rasmus har ju hemkunskap, och de hade fått lära sig att göra pannkakor. Så igår frågade han om han fick göra pannkakor till lunch idag. Vilken kille. Så medan han fixade pannkakor och utfodrade småtrollen så kunde jag gå in och duscha i lugn och ro och när jag kom ut från duschen hade han plockat undan och torkat av bordet, småtrollen städade undan leksakerna i köket och sen var det lördagsgodis för dem och en kaffe för mig.
Jag har utan tvekan världens bästa barn.

Google reader

Eftersom min rssläsare krånglar så mycket så tänkte jag testa google reader som alla pratar så gott om. Den verkar funka helt ok. Det enda problemet jag har är att när jag läst ett inlägg så ligger det ändå kvar. Jag vill ju att det ska försvinna när jag läst det. Hur gör man det?

Sleepless in Eskilstuna

Jag tog skitmedicinen som ska få mig att somna runt klockan åtta. Här sitter jag klarvaken fortfarande. Eller ja, det är ingen skitmedicin om jag får ordinerat rätt dos. Men skitläkaren vägrar ju att gå med på det.

Oj, kom ju på att jag glömt att uppdatera er på läkarfronten. Får ta och göra det så att ni inte tror att det är MIN läkare som är en skitläkare. Min läkare är bäst, men han har varit sjukskriven fram till nu i Maj så jag har fått gå till en annan läkare. Som går tvärt emot vad som står i journalen. Där står det att jag ska äta Apodorm för sömnproblemen tills de slutar att ge effekt. Då ska jag gå över till Flunitrazepam och äta dem tills de slutar att ge effekt. Då ska jag gå tillbaka till Apodorm eftersom kroppen då vant sig av med dem. Inga konstigheter där.

Förutom att på läkarbesöket hos skitläkaren så tog det 40 min av ett timbesök att övertala honom om att få flunitrazepam utskrivet. Trots att det står klart och tydligt i min medicinlista att jag ätit dem innan, och trots att de står i journalen att jag ska äta dem igen när Apodormen förlorat sin effekt, vilket de har gjort. Efter mycket om och men gick han med på att skriva ut den andra sorten. "De är ju narkotikaklassade så jag känner mig inte bekväm med att skriva ut dem åt dig" sa fanskapet medans han samtidigt läste i journalen om mina dokumenterade sömnsvårigheter. Och dokumentationen att min kropp hinner bryta ner de verksamma ämnena för fort innan de hinner tas upp av kroppen och det är därför jag behöver starka medel i höga doser. Men så skickade han äntligen iväg receptet. Wheee tänkte jag, äntligen får jag sova. Tills jag upptäckte att han ordinerat en tablett av den lägsta styrkan. Jag brukar äta två av den högsta styrkan. Och jag kan ju inte ta fler för då tar de slut för fort. Så jag ska boka tid hos min läkare nu när han är tillbaka så att jag kanske får sova som normalt folk.

Det står även i journalen att om Voxra inte fungerade så skulle jag börja äta Concerta. Men det vägrade skitläkaren också att skriva ut. Samma förklaring. "Det är narkotikaklassat preparat så jag känner mig inte bekväm med att skriva ut det åt dig." Men din dumma fan, läs vårdplanen jag och min läkare gjort upp. Jag skiter i om du känner dig bekväm eller inte. Jag vill få leva ett normalt liv med normal sömn och normala vardagar. Min läkare vet vad som är bäst för mig. Vad ger dig rätt att gå emot hans ordinationer när jag har gått till honom i ett år och det här är första gången du träffar mig? Han känner mig, han vet mina diagnoser och mina problem. Vi har provat precis allt. Det är därför de narkotikaklassade preparaten har fått vänta tills nu, för att de är sista utvägen. Du är en vikarie. Det är din uppgift att fortsätta min ordinare läkares ordinationer tills han kommer tillbaka.

Men nu är det äntligen Maj, så nu kan jag boka tid hos min läkare igen så kanske vi kan få någon ordning på torpet här.

Herr Afflect

Idag upptäckte jag något kul. Innan Ben Afflect, eller hur han nu stavas, blev stor kändis så var han med i filmer av Danielle Steel. Nu är ju jag en tuff hårding, så jag upptäckte det inte genom att kolla på en sån film. Absolut inte.

Dag 2

Jomensåatt... Det är riktigt lätt att börja ett nytt liv när chefen dels har med sig sockerkaka till jobbet, sen skickar med en en chipspåse med en ny smak hem när man ska gå för dagen. Verkligen.

Aj aj Lilith

• Nån bit sockerkaka
• Hoppade över lunchen, men det var inte mitt fel, nån hade tagit min powerbar jag äter eftersom jag jobbar lunch
• Ovan nämnda chipspåse. Som jag faktiskt inte åt upp hela, utan tog några bitar sen åkte den i soporna, så lite bra där
• Hoppade över frukost. Eller ja, jag glömde äta frukost
  
• Ett paket cigg.
  

Bra bra Lilith

• Ett intensivpass med fokus på mage och rumpa
• Åt middag
• Slängde största delen av chipspåsen

Men så oväntat. Mer dåligt än bra. Im so chocked.

Dag 1

Ja då gör vi ett nytt försök på det nya livet då. Så här är dagens resultat:

Dagens aj aj Lilith

• Åt kexchoklad till lunch
• Köpte ett paket cigg
• Åt cheese balls medans jag väntade på att maten skulle bli klar

Dagens bra bra Lilith

• Tränade ett pass box med fokus på kondition
• Slängde de cheese balls som var kvar

Mer aj aj än bra alltså. Men hey, man kan inte börja på topp. Nya tag i morgon.

Barnledig

Vissa saker är skönt med att vara barnledig. Som att medans man väntar på att maten ska bli färdig så kan man trycka i sig en massa sega, goda cheese balls under tiden. Eller att till lunch kan man äta tre stycken kekchoklad.

Det där med det nya livet gick ju inte alls. Det var så mycket annat som kom i vägen. Men nu ska det bli ordning på torpet, ikväll blir första träningspasset. Direkt efter Gossip Girl klockan 19. Det kommer nog att bli väldigt kul för grannarna om inte annat. Jag bor på tredje våningen, och grannarna i huset bredvid har direkt insyn in i mitt vardagsrum. Och nej, jag äger inga persienner. Men snart gör jag det för snälla mamsen har lovat att köpa bambupersinner till vardagsrummet. Inte iofs för att grannarna inte ska se vad jag gör, utan för att det bli så förbaskat varmt när solen ligger på från det den går upp tills det den går ner. Det är faktiskt så varmt att ljusen i taklampan har smält. Men fram tills snälla mamsen fixar det så kommer grannarna ha gratis underhållning tre dagar i veckan här. Hoppas att de uppskattar det.

Välkomna

Ta en mugg kaffe och slå er ner i mitt nya hem.

Lite ditten lite datten

Vet att det har varit glest med inlägg, men jag har haft fullt upp med att designa den nya bloggen och flytta över inlägg. Snart kommer nya adressen, är bara lite kvar att pilla med.

Så vad har hänt sen sist? Vi kan väl börja med tandläkaren. En snabb undersökning med bara spegeln visar att det är troligtvis visdomstanden som bråkar, med tanke på att jag bitit av en del. Så Citodon utskrivet om gud vad skönt det var. Ibumetin hjälper ju inte så där jättebra.

Efter tandläkaren tog jag en kaffe hos mamma som är sjukskriven pga axeln. Så kan det gå när man har firmafest . Vi snackade lite skit och bytte lite tabletter. Hon hade fått diklofenak, eller vad den heter, mot värken. Tyvärr kan hon inte äta dem eftersom hon blir dålig av dem och får i stort sett alla vanliga biverkningar man kan få. Så hon fick citodon av mig och jag fick diklofenak av henne. Gammal hederlig byteshandel.

Efter mamma var det en promenad till praktiken som gällde. Det tog ungefär en halvtimma och jag kan konstatera samma sak åter igen. Jag verkligen avskyr att promenera. Det är bland det mest tråkiga som finns.

Väl framme på praktiken fick jag en underbar nyhet: Jag får fortsätta!! De trivs så bra med mig att de ville ha mig kvar. Gud vad glad jag blev. Jag hade fasat för att börja på Vilsta sporthotell där jag bland annat skulle få hjälpa till i köket.

Eeeh, vänta nu. Är inte arbetsrehabilitering något man ska göra inom de områden man kan tänka sig att jobba inom? Jag kommer aldrig någonsin att p något sätt jobba med kök och matlagning. Aldrig.

Men de goda nyheterna blev flera. När min handläggare på Tunaprojektet var på besök för att se hur det gått under prövotiden så sa han att fortsätter jag som jag gjort så är det stor chans att jag får jobb där efter praktiken.

Sen har det varit en del människor, ingen nämnd och ingen glömd, som gnällt på att man kan väl inte jobba i videobutik? Vad är det för framtid? Men det orkar jag inte bry mig om. Jag jobbar hellre på ett ställe där jag trivs med medelmåttig lön, än ett jobb som är bra betalt där jag vantrivs. Och någon måste ju jobba i videobutik också, hur ska ni annars kunna hyra film, köpa glass och godis och sola?

Hästen Maja

Maja har helt plötsligt börjat gnägga som en häst efter i stort sett varje mening. Det är väldigt irriterande. Vad som är ännu mer irriterande är att hon gör det omedvetet så det hjälper inte så mycket att säga åt henne. Men jag säger åt henne varje gång ändå. För det driver mig till vansinne.

Men wtf

Haha så sitter jag här och skriver om hur allt flyter på och bla bla bla. Klart karma ska komma och trycka upp det i ansiktet på mig. Såg precis att jag fått 3100kr för mycket. Whee tänker en del. Det tänker inte jag, för det betyder att jag får 3100kr mindre nästa månad. Ok det jämnar ut sig i längden, men sånt här stör mig. Nu måste jag flytta över 3100kr från ena kontot till andra så att jag inte råkar handla upp pengarna den här månaden. För då blir det ingen mat nästa månad.

Hur trög får min handläggare vara? Jag upprepade flera gånger att det var underhåll vid växelvis boende som inte kommit igång än. Jag sa det säkert fem gånger för att vara säker på att hon förstod. Ändå tolkar hon det som att jag inte fått något bostadsbidrag. Suck.

I morgon fattas beslutet om min sjukskrivning så på torsdag ska jag ringa försäkringskassan och se hur det blev. Och blev den godkänd så ska jag kolla när första utbetalningsdatum blir. Så kanske jag slipper idiotiska handläggare i framtiden. För med en långtidssjukskrivning så rullar pengarna in på fasta datum, en fast summa för varje dag. Då slipper det bli såna här problem.

Dagen kanske började illa, men den blev rätt bra ändå till slut.

Igår skulle jag deklarera på nätet. Trodde jag ja, det funkade inte alls. Det stod att jag var tvungen att deklarera på en pappersblanket. Problemet är bara att jag inte fått någon blanket. Så jag åkte ner på stan direkt efter att jag lämnat trollen på dagis i morse. Fick vänta i en evighet på min tur. Varför ska folk alltid vara ute i sista minuten? Det är ju min egenhet. När jag väl kom fram löste det sig snabbt. Anledningen till att jag inte fått någon deklaration är för att jag nolltaxerat. Svårare än så var det inte.

Så hade jag någon timma kvar tills det var dags att gå till praktikten. Det kändes rätt onödigt att åka hem, med tanke på att då hade jag bara kommit hem och vänt i dörren och behövt åka igen. Så jag gick in till hemtex för att kanske hitta något litet att handla för presentkortet jag fick när jag fyllde år. Det blev fyra underlägg, en matta och salt- och pepparkar i svart. Iofs så använder vi inte salt och peppar vid matbordet, utan det kryddas enbart med kött och grillkrydda. Så jag ska åka ner i morgon igen och köpa ett sett med vita kar och ha en med kött och grillkrydda i. Det vita bryter av fint mot det svarta.Hittade även en matta till köket, vilket har varit i stort sett omöjligt. Men nu ligger den där, och den unge som spiller på den får bo i källaren.

Kom till praktiken en timma tidigare. Men det fanns inte så mycket annat att göra efter att jag shoppat loss på Hemtex. Dagen flöt på fint, och dagens stora glädje kom en timma innan jag slutat. Jag fick veta att jag får förlängt. De tycker att jag jobbar bra, lär mig fort och tar egna initiativ. Så nu vet jag vad jag ska göra i sommar. Fan vad glad jag blev. Försökte få tag på min handläggare på Tunaprojektet för att berätta och avboka studiebesöket på Vilsta sporthotell på onsdag, men handläggare av alla de slag är omöjliga att få tag på. Får försöka ringa i morgon igen.

f Sen iväg till dagis och hämta hem trollen. Jag studsade fram till busshållsplatsen. Innanför dagisgrinden väntade en liten Leo med stövlarna på fel fot. Visst, det är jättebra att barnen får försöka själva för att lära sig, men personalen får väl ändå hålla koll och rätta till när det blir fel. Fast vad hade jag väntat mig? Jag borde ha lärt mig hur saker och ting funkar där, dvs inte alls.

Sen hem och koppla på autopilot. Duscha barn, starta film, fixa mat, diska, borsta tänder, fixa välling, ner med barn i säng, pussa, krama, säga jag älskar dig och stoppa om. I vanliga fall brukar de somna rätt fort, men nu var det bara några minuter sen jag sist skrek in till dem att de skulle vara tysta och sova. Och ja, här hemma måste man skrika för att det ska höras från vardagsrummet in till deras rum.

Och just fan i helvete. Jag glömde att starta kaffebryggaren när jag fixade vällingen. Nu måste jag vänta på mitt kaffe medans jag tittar på dr phil och läser läxor med Rasmus. Oy vey.

Dag 1

Första dagen på nya livet. Det suger rejält. Jag börjar med att försova mig. Och jo, det har säkert med nya livet att göra. Istället för att glida upp klockan sju som alltid så sover jag till strax innan åtta och vaknar och känner mig stressad innan jag ens kommit ur sängen.

Studsar upp ur sängen och fixar kaffe. Rasmus har varit snäll och gett småtrollen frukost, müsli och mjölk. Maja har underlägg, inte Leo. Det är mjölk och müsli över hela köksbordet. Går till spisen och för att röka morgonciggen under fläkten. Det finns inga morgoncigg, nya livet börjar ju idag.

Om 30 minuter ska vi ut genom dörren och gå till dagis. Leo sitter fortfarande och äter frukost, sen lär det ta sin lilla tid att sanera köket efter honom. Det kändes lite overkill att lägga fram ett underlägg när han redan grisat ner. Jag hatar nya livet.

Konstigt nog så är det så mycket svårare att blogga när man mår bra, allt flyter på och det värsta som kan hända är att nagellacket börjar att flaga efter bara någon dag när det på flaskan står att det ska hålla sju dagar.

Leo är lite tvärt om har jag kommit på. Vanliga ungar kastar i sig lunchen när de vet att det vankas godis efter. Inte Leo inte. Han kan utan problem ta upp till en timma på sig. Vilket gör att det tar evigheter innan jag kan sätta dem framför en film med det kvarvarande lördagsgodiset medans jag röjer i ordning köket.

Därför hann vi bara vara ute en halvtimma idag. En halvtimma full med bus i lekparken på gården bredvid våran. Vi har inte varit där förens igår, men den blev snabbt ungarnas favorit. Fast idag gick största tiden åt till att plocka maskrosor så att jag kunde göra kransar. Och en bunt fick följa med hem också, och pryder nu stolt köksbordet. Det tog dem evigheter att plocka, för varje blomma skulle noggrant undersökas så att den var fin nog för mamma. Och mitt hjärta bultar varmt och starkt varje gång jag tittar ut i köket från datastolen och ser buketten de la ner så mycket möda på.

Och det här var nog utan tvekan det mest tråkiga inlägg jag skrivit någonsin. Jag älskar att må bra, jag älskar känslan av att vakna på morgonen och det känns helt ok, istället för att önska att man aldrig skulle vakna mer. Men det var fan så mycket lättare att skriva när jag mår pest.

Jaja, i morgon börjar nya livet. Slutrökt till att börja med. Behöver bra tips på vad man kan göra när man blir röksugen, för jag blir verkligen hemsk. Sen ska jag ju komma igång med träningen och sluta med allt gott och onyttigt, och istället köra på det som är gott och nyttigt. Jag börjar ångra att jag ens tänkte tanken på att ge mig in på det här.

Sen börjar jag tröttna rejält på att vara singel. Men vart fan träffar man folk? Det enda jag inte provat är nätdejting. Hmmm, kanske borde testa det enbart för att ha något att skriva om. För jag antar att det finns en hel del skumma typer där.

Nu ska jag njuta av att småtrollen sover, jag har en rykande mugg med kaffe här, Gossip Girl börjar precis och sen ska sonen och jag kolla på wwe superstars.

Åke tråk

Kalle har gnällt på att min blogg har blivit tråkig. Jag vet, jag skriver inte så värst mycket, och när jag gör det blir det väldigt lite och inte så värst personligt. Jag lovar bot och bättring. Om inte annat får ni följa min väg från blobb till sexbomb. Eller nåt.. Fast idag har jag inte tid att vara djup och personlig. Jag och ungarna ska ut i sandlådan och när de har somnat ska jag äta så mycket onyttigt att en bulimiker skulle bli avundsjuk på hur mycket jag kan vräka i mig. För nu är det ju sista chansen. I morgon börjar det nya livet. Uj uj, vad har jag gett mig in på?

The blobb

Idag när jag skulle göra mig i ordning för praktiken så upptäckte jag att jag växt ur andra paret byxor på en månad. Hela dagen gick jag runt och kände mig som en knubbsäl.

Och eftersom att jag är tjej så är vikt självklart något som stör mig, oavsett om man väger för mycket eller för lite. Så ikväll satt jag och tyckte synd om mig själv. Sen tyckte jag ännu mera synd om mig själv när jag upptäckte att jag inte ens hade något godis hemma och trösta mig med.

Efter att jag slutat att vara emo och rota runt i köket efter något ätbart så slog jag mig själv hårt i huvudet. Sen när blev det en vana att trösta mig med godis? Jag har aldrig varit så förut. Det är bara att inse, det enda som gäller är träning, äter nyttigt gör jag redan. (Om man bortser från godis, kakor osv.) Och bort med ovan nämnda godis, kakor osv.

Så träningsdagar blir tisdag, torsdag och söndag. Vet inte varför jag valde just de dagarna, det lät bara så bra när jag rabblade ordningen högt för mig själv. Så det var bara att surfa ut på nätet och ladda ner de träningsvideos jag hade liggandes men tog bort för att få mer plats på hårddisken och som jag aldrig hade tränat till. Två olika yogavideos och sen “girls och the playboy mansion workout”. Så har jag täckt upp både styrka, förbränning och smidighet.

Nu ska jag bara komma på hur jag ska kunna låta bli godiset när jag går och handlar. Men vänta nu här, om jag tränar regelbundet så ökar förbränningen, och ökar förbränningen så kan jag äta lite godis då och då. Nu ska jag bara lära mig att äta lite, och inte så jag mår illa. Hade jag inte tyckt att det var så äckligt att spy hade jag utan problem kunnat bli bulimiker, utan att skoja. Jag kan äta så mycket så att magen ser ut att vara i femte månaden (fast nu börjar det vara ett konstant tillstånd) och jag mår så illa att jag utan problem skulle kunna spy utan att ens stoppa fingrarna i halsen. Än så länge är det ren viljestyrka som gör att det inte kommer upp igen.

Så träning och äta nyttigt, låta bli godsakerna, och framför allt, mer vardagsmotion. Istället för att byta buss på stan på väg till praktiken så kan jag faktiskt gå, det kan inte ta mer än en kvart. Är ungarna inte hemma kan man även slänga in en kvällspromenad kanske.

Ja för fan, på tisdag så kör vi så det ryker!