Ett litet livstecken

Det är lite mycket i livet som händer just nu som gör att det inte blir så mycket skrivet. En släkting som gått bort, kalas och presenter som ska ordnas, tunaprojektet börjar att komma igång och lite smått och gott. Men jag återkommer snart.

Gaah

Nåt som har retat mig från början är att Obama hela tiden omnämns som den första svarta presidenten. Han är inte svart!! Han är mulatt!! En vit förälder, en svart. Han är lika mycket svart som vit. Omnämn honom gärna som den första presidenten av blandad härkomst, men fan inte som den första svarta presidenten för det är fel fel fel.

Jakten på I del 3

Spänningen stiger här i vardagsrummet. Hittade hans bror på facebook så jag mailade honom och förklarade läget. Eller ja, utelämnade hela grejen med mitt livs stora kärlek och skrev bara att jag varit kompis till I i 15 år men att vi tappat bort varandra och jag gärna skulle vilja ha kontakt med honom igen.

Så vi får väl se hur det går. Nackdelen är att hans bror är totalt störd. Och inte på det där charmiga sättet som jag är. Utan verkligen allvarligt störd, på ett lite halvläskigt sätt. Men hey, alla sätt som kan leda mig till I är bra sätt. Men om det här inte funkar vet jag fan inte vad jag ska göra.

Rätt men fel

Jo då, det var nog rätt nummer. Förutom att det är ett nummer som inte används längre. Och med tanke på att han är den enda i stan som heter just det namnet som numret stod på, så är jag helt säker på att det var han. Men fanskapet har hunnit byta nummer igen.

Omg omg omg

Jag tror att jag äntligen har hittat Han med stort H. Tror att jag äntligen lyckats lista ut hur jag får tag på honom. Och jag tror även att jag senast imorgon kommer att veta om det är han eller inte. Det här känns som att vänta på julafton.

*Dunkar huvudet i väggen*

Dagens mailkonversation på facebook:

Jag (efter att inte fått svar på nåt på två dagar): I can take a hint, not getting any answer from you here, txtmessages, msn or nothing. I get it and im gone. Bye

Robbi: don’t take no hints girl ……I really don’t know what to tell you i like talking to you and feel for you it’s just so hard knowing your way over there and i would die to meet you some day…..it’s confusing if you know what i mean

Jag (ännu mer frustrerad): But dont tell me one thing one day, and the next day act like you never said anything. You tell me you like to talk to me, but then you almost never do. You say my mails makes you feel good, but most of the time i dont even get an answer. You tell me to text you, but when i do you ignore me. And it hurts everytime. If you want me to stay away just say so and i will. And if you dont want me to stay away you have to act like it. Simple as that, and its up to you. But i cant do this anymore, not knowing from day to day how you are gonna act.

Robbi (försöker rädda med en snygg undanflykt): So Sorry girl i did leave my phone at home today to charge..and i really do like you and enjoy talking with you when i have the free time …but with me working alot right now and the time change it just a little harder ….but i always manage to make things work

Men åh din dumma fan. Det handlar inte om att du inte svarade på smset jag skickade idag. Det handlar om att du totalt ignorerar mig mellan varven för att det är jobbigt för dig att prata med mig när du har känslor för mig och vi bor så långt ifrån varandra. Och jag är trött på att bli ignorerad. Skaffa lite stake och bestäm dig. Antingen pratar du med mig dagligen som du säger att du vill göra. Eller så avbryter du kontakten mellan oss helst.

För jag kan inte göra det. Jag kan inte bryta. Jag har inte den styrkan just nu. Jag kan inte säga ett definitivt hej då. Jag känner för mycket för dig för att göra det, även om det vore för mitt eget bästa.

Tidsbrist my ass

Jag skiter fullständigt i att du har mycket att göra, det är bara en dålig ursäkt. Har du tid att ta en rökpause på jobbet en gång i timmen så har du tid att då samtidigt svara på sms. Och har du tid att sitta inloggad på facebook i evigheter så har du tid att svara på mail under tiden.

Så kom inte här och säg att du tycker så mycket om mig och att det gör dig så glad att jag hör av mig. Du försöker bara att spela spel, se hur långt du kan få mig att gå. Men guess what, you cant play a player. Game over boy.

I don't wanna dance

Och så var allt som det brukar vara. Vi pratar på hans vilkor. När han vill svara på mail så svarar han, annars inte, trots hans påståenden om att mina mail lyser upp hela hans dag. När han vill svara på sms så svarar han, annars inte, trots hans påståenden hela tiden att han blir sååå glad varje gång han får sms från mig. När han vill svara på msn så svarar han. annars inte, trots hans påståenden att det är så tomt på msn om det inte finns ett meddelande där från mig.

Den här dansen har jag dansat tidigare, och har ingen större lust att ta en svängom igen. Så jag stannar karusellen och kliver av, tackar för mig och går.

Utmanad

Jag blev utmanad av Frida om att skriva tio saker som jag ser fram emot. Det spelar ingen roll om de sakerna ligger nära i tiden eller långt bort. Så nu kör vi.

1. Att det blir fredag så att trollen kommer hem
2. Att få komma igång med DBT så mitt känslokaos kanske lugnar sig
3. Att ekonomin stabiliserar sig igen
4. Att få träffa mina underbara vänner
5. Kryssningen den 23 april för att se Smokie, igen
6. Att Malin ska ha en bebis i November, grattis gumman
7. Att få åka på familjekollo i sommar igen, den här gången med alla tre trollen.
8. Att uteserveringarna ska öppna så man kan sitta insvept i en filt och dricka gott och diskutera livet
9. Att kanadensaren ska sluta jobbet och komma hem och prata med mig
10. Att jag ska sluta vara en sån självplågare att jag inte längre längtar efter punkt nio

Alla ni som vill får gärna göra utmaningen och berättade det i kommentarena. Och tack till Frida som faktiskt gjorde att det känns lite bättre när man slutar att fokusera på allt som inte är som det ska vara, och istället får upp ögonen för hur mycket bra som väntar en

Saknad

Helt från ingenstans så kommer saknaden. Varje låt jag hör får mig att tänka på honom. Det enda jag vill är att bara prata med honom om ingenting. Se honom le. Låta honom berätta om sin dag, planerna inför helgen som kommer att innehålla jobb, sport och öl. Saknar leendet som jag får när han säger snälla saker om mig. Saknar honom, “min” kanadensare.

Game over

Jag lägger ner allt med han den där. Jag orkar inte spela spel. Jag har växt ifrån sånt. Kan man inte vara rak och ärlig med vad man vill så kan man försöka spela hur mycket man vill, du förlorar ändå.

Miss you nights

For my hot canadian…

I’ve had many times
I can tell you
Times when innocence i’d trade for company
And children saw me crying
I thought i’d had my share of that
But these miss you nights
Are the longest
Midnight diamonds
Stud my heaven
Southward burning
Lie the jewels that eye my place
And the warm winds
That embrace me
Jst as surely kissed your face
Yeah these miss you nights

Are the longest
How i miss you

I’m not likely to tell
I’m a man and cold day light
Buys the pride i’d rather sell
All my secrets
Are wasted affair
You know them well
Thinking of my going

How to cut the thread
And leave it all behind
Looking windward for my compass
I take each day as it arrives

But these miss you nights
Are the longest
Lay down all thought of your surrender
It’s only me who’s killing time
Lay down all dreams and themes once remembered
It’s just the same
This miss you game
Yeah these miss you nights
Are the longest

I love my doctor

Igår var en bra dag, med undantag då av att trollen åkte till pappa för en vecka. Hade telefontid med min läkare, som gick oväntat bra. Äntligen har han tagit det här med ångest på allvar. Vi har ju inte riktigt varit överens om det. Han har tidigare ansett att visst kan man ha ångest, men ta sig utanför dörren kan man alltid ändå, det gäller bara att intala sig själv att man kan det. Så funkar det ju inte riktigt för mig. Vissa dagar klarar jag av att hantera ångesten och då är det inga problem att ta sig utanför dörren. Musik i öronen och ut, det funkar fint.

Andra dagar så låser sig hela kroppen. Då går det inte att ta klivet ut, oavsett hur mycket jag vill det. Har fått ställa in möten och läkarbesök osv just pga ångest.

Men nu har tydligen min läkare tänkt om, och insett att det faktiskt är ett stort problem för mig. Så han skrev ut en medicin som är lite annorlunda än de vanliga ångestdämpande jag äter. De äter jag ju bara vid behov, när jag har ångest. De här ska jag ta morgon och kväll så att de hela tiden är aktiva i kroppen och kan förhindra att jag får ångest, och när jag får det så dämpar de ångestattackerna.

Sen tog jag även upp det där med att jag vill boka tid för ett läkarbesök så att vi kan gå igenom vad min diagnos innebär. Jag fick ju inte veta någonting, utan det lilla jag vet har jag snappat upp från olika bloggar med folk som har samma diagnos som jag har.

Den sista och största saken var att jag sa att jag fått veta att det finns ett DBT-team här i stan, och jag vill gärna ha en remiss dit. Hade väntat mig att han skulle säga något om att han ville vänta med det tills alla utredningar är klara osv. Men icke, han sa på en gång att han tyckte att det var en väldigt bra idé och att han skulle skriva en remiss på en gång.

Nu vet ju jag inte så mycket om vad DBT innebär mer än att det är inriktat mot folk som har diagnosen Borderline. Så han förklarade lite, och nu vet jag vad jag kommer att syssla med de närmsta åren. Nu vet jag ju inte om det går till så här i alla städer eller bara här i Eskilstuna. Men tydligen är det en intensiv behandling flera gånger i veckan, som kan pågå i några år. Funkar finfint med mig.

Visst vill jag komma igång och jobba, men det får vänta. I längden tjänar jag på att köra det här i några år för att komma tillrätta med mig själv. Skulle jag strunta i det här och gå direkt på jobb, så är sannorlikheten att jag kommer att krascha rätt stor.

Så nu är det en väldigt nöjd Lilith för tillfället. Iofs, så som jag funkar så kan det hända att innan dagen är slut så har vi haft en nöjd Lilith, en deprimerad, en glad, en överlycklig, en sorgsen, en förbannad, en stressad osv osv.

Prognos inför natten

Natten ser mörkt ut. (Haha.) Leo sover i fem minuter, sen vaknar han och hostar i två minuter. Sen tar det en minut för honom att somna om. Sen sover han i fem minuter, vaknar och hostar i två minuter och sen en minut för att somna om. Upprepas hela natten. Vi kommer att vara vrak hela familjen i morgon.

Skitdag

Det är tur att den här dagen snart är slut, annars hade jag nog gjort slut på mig själv tror jag. Det började ju iofs rätt bra med sovmorgon tillsammans med Leo i sängen. Upp halv nio och fixa lite kaffe till mig och frukost till honom. Maja hade ätit med Rasmus.

När jag sitter och dricker kaffe och läser bloggar så kommer jag att tänka på att Maja varit ovanligt tyst. Maja är aldrig tyst. Hon pratar om allt, kommenterar något på tvn, funderar högt, sjunger lite, pratar med sig själv osv osv. Så jag slänger ett öga mot fåtöljen där hon sitter och tittar på morgonbolibompa.

Där sitter ett litet, ynkligt, blekt litet paket som skulle föreställa min dotter. Så då var det alltså hennes tur att bli hängig. Och jag som hade planerat att vi skulle ut och åka pulka idag. Leo blev ju lagom glad när jag berättade att det nog inte skulle bli någon pulkaåkning. Mutade barnen med var sin bulle efter lunch för att få lite lugn.

Efter lunch återtar Maja sin position i fåtöljen vilket är halvliggandes med filt och halvsovandes. Leo är maximalt understimulerad och jag försöker komma på massor av saker att roa honom med. Men han vägrar totalt. Så han är sur och grinig för att han har tråkigt men han vill ändå inget göra något, vilket gör att han blir ännu mer uttråkad, vilket gör honom ännu mera sur och grinig osv osv.

Då kommer jag på att det finns inget hemma som de kan äta till lunch i morgon. Jag kan inte släpa ut Maja till ICA, det skulle hon aldrig orka. Och jag kan inte lämna henne själv, det är hon för liten för. Så försöka fixa barnvakt. Funkar inte alls. Ingen kan.

Så jag får gå iväg och handla efter klockan åtta i kväll när Rasmus kommer hem från träningen. Just vid den tiden då jag vill sitta uppkrupen i soffan under filten medans sömntabletten sakta gör sitt jobb. Då ska jag ut i kylan, så att jag piggnar till, och gå till ICA för att köpa lite korv. Grillkorv som ska kokas, har de små odjuren här hemma bestämt att de vill ha till lunch i morgon. Jag hade gått med på smågodis bara det hade fått tyst på dem.

Sen började det att bli dags för sängen. Och vad upptäcker jag då? Jo givetvis har Leo lyckats med att kissa ner det sista rena paret pyjamasbyxor. Han är helt otröstlig. Så jag börjar leta runt bland Majas urväxta kläder för att se om jag kan hitta någon av hennes gamla pyjamasar. Jag hittar ett nattlinne som Leo kräver att få ha på sig. Jag rycker på axlarna och sätter på honom det. En mer stolt liten pojke har jag nog aldrig sett. Nu har han äntligen ett rosa nattlinne som han har tjatat om sen han lärde sig att prata.

Jaha, då är det lätt att lista ut vad han ska få i födelsedagspresent när han fyller 18. Ett startkit för transor helt enkelt. Finns det nåt sånt? Som innehåller en rosa och en lila fjäderboa, extremt långa lösögonfransar, lösnaglar målade i gräslig färg osv osv?

Nu svävade jag iväg lite här. Vart var vi? Jo, efter att han fått på sig sitt nya nattlinne och stolt gått modevisning för Maja i hallen så var det dags för välling. Det fixades fort utan gnäll om att den ena vill ha flaskan som den andre ska ha osv. Stoppade dem i säng och gick ut i vardagsrummet. Hinner knappt sätta mig ner förens Leo ropar att det är stopp i flaskan. Jag svär tyst för mig själv för jag vet att den vällingen inte kan orsaka stopp i flaskan. Går in och skakar flaskan för att få bort “stoppet”. Går ut i vardagsrummet, Leo ropar om stop i flaskan och så höll vi på tills han druckigt upp.

Efter att de ätit upp sin välling så får de godnattpuss och en godnattkram och blir omstoppade lite extra. Jag går ut för att diska deras flaskor. Efter det är det dags att sätta sig och fylla dosetten med medicin. Jag blir bara förvirrad om jag varje morgon ska försöka komma ihåg vilka jag inte ska ta på morgonen, vilka jag inte ska ta på kvällen osv. När det väl är klart så tittar jag in till trollen. Och de sover. Utan att ha legat och tjafsat med varandra så att jag har varit tvungen att gå in. Utan att Leo legat och sjungit så högt att jag varit tvungen att gå in. Utan att Maja legat och lekt med sin nalle så mycket att jag måste gå in.

Och då känner jag att det spelar ingen roll hur jobbig den här dagen har varit. Så länge jag får tillbringa mina dagar med de där små trollen så är det värt det, hur tufft det än är ibland.

Ångest

Just nu är det mycket ångest. Ångest över ekonomin den här månaden. 400kr mer i räkningar pga att min rabatt hos Bredbandsbolaget är slut, så nu betalar jag fullpris. Det hade iofs varit helt ok om det inte var så att mina inkomster kommer att minska med någon tusenlapp iom att småtrollen kommer att vara varannan vecka hos Kim. Så där försvinner underhållet på drygt 2000kr. Och sen sänks ju min norm hos försörjningsstöd. Och mitt i allt detta så ska jag ha råd att köpa presenter åt Skruttan som fyller nästa månad, baka och köpa tårta som går på någon hundring. Hur det här ska gå ihop är något min hjärna sysslar med dygnet runt för tillfället. Och då hamnar ångestfaktorn på en stark 12 på skalan 1-10. Bajs

Satans hantverkare igen

Fästena till elementet fixades fort och elementet hamnade på plats. Värmen kom på igen och alla element är varma. Förutom det i trollen rum som fortfarande är kallt. Ringde rörmokaren som kom och luftade elementet. Gav mig nån form av nyckel för att jag skulle kunna lufta elementen själv om det behövs. En timma senare var trollens element fortfarande kallt. Provade att lufta, men det var ingen luft i elementet utan det kom vatten på en gång. Ringde rörmokaren som föreslog att jag skulle stänga av alla andra element ett tag för att se om det hjälpte trollens element att komma igång. Jag sa visst och la på luren. Fat chance att jag kommer att göra det. Då kommer jag ju att frysa ihjäl.

Han skulle i alla fall komma hit lite senare och kolla på elementet. Då kommer jag att ljuga och säga att jag provat att stänga av alla andra element och det inte funkade. Så får han på nåt sätt fixa det. Hur ska annars trollen kunna sova i natt om det inte finns någon värme i deras rum?

Det här är anledningen till att jag aldrig ringer om det är något som är fel, utan alltid försöker fixa det själv eller ber någon jag känner som kan. För minsta lilla grej som ska göras blir alltid stora problem. Får de någon form av utbildning i att skapa problem vid utförda arbeten eller?

Bokhyllan

Nu går det att hitta en ny recension i min lilla bokhylla. Trevlig läsning.

Satans hantverkare

Just nu håller en hantverkare på att fixa elementen i trollens rum. Varmvattnet är avstängt under tiden. Detta begränsar mig något. Jag kan inte diska, tvätta, skura golv eller duscha. Jag kan inte bädda inne hos trollen eller dammsuga där heller eftersom det är där inne han håller på.. Jag kan inte heller gå på toaletten. Det har iofs inte med varmvatten att göra, utan mer att det är en hantverkare här, så innan dagen är slut så har väl urinblåsan sprängts också. Det här bli en skojig dag helt klart.

F.U Försäkringskassan

Skulle ringa och sjukskriva mig idag hos försäkringskassan. Jag blev ju som bekant sjukskriven förra veckan, med start idag. Och jag behöver verkligen den här sjukskrivningen, då den ger mig rätt till att ha barnen längre på dagis, vilket är nödvändigt för att jag ska klara av att fullfölja Tunaprojektet. Jag klarar inte av att lämna på dagis, åka på praktik och direkt och hämta på dagis. Då kommer jag att krascha.

Så jag behöver en stund både efter lämning och innan hämtning för att stressa av och bli av med ångesten. Har jag det så är det inga problem.

Men klart att det blir problem. Är det någon som blir förvånad att det blir det när det gäller försäkringskassan? Eftersom läget är som det är så är jag inte inskriven på Arbetsförmedlingen. Och är jag inte inskriven på arbetsförmedlingen så gäller inte mitt sjukintyg från läkaren. Och då får jag avslag från försäkringskassan, vilket gör att jag inte har rätt att ha barnen på dagis de timmar som behövs, vilket gör att Tunaprojektet är dömt att misslyckas.

Tur att jag har en genial lösning. Jag sjukskrev mig idag på deras hemsida snabbt och enkelt. Så kommer jag att få en blankett hemskickad som jag ska fylla i och lämna in tillsammans med mitt läkarintyg. Och innan jag lämnar in det så är jag givetvis inskriven på arbetsförmedlingen. Ska nämligen åka ner dit i morgon och skriva in mig.

Och får jag inte det godkänt ändå, så finns det en handläggare från försäkringskassan hos Tunaprojektet, så då får jag prata med henne. För lösa det här ska jag. Jag tänker inte ge upp Tunaprojektet pga tillfälling ångest.

Bleh

Idag är en skitdag. Jag är på pissigt humör pga alldeles för få timmar sömn, och Maja är trots. Eller så är det bara jag som tycker att hon är trotsig pga att jag är en häxa idag. Leo är nog inte så frisk som jag trodde, för just för tillfället ligger han i fåtöljen och sover.

Sen kommer jag så småningom att flytta bloggen. Håller på och fixar och donar med den nu. Designen är något så när klar, nu ska det bara klistras in alla inlägg som finns. Det lär ju ta sitt lilla tag. Nån vecka eller så, minst. För det fanns ingen importfunktion till wordpress. Så jag kommer att sitta och köra copy-paste varje ledig sekund typ.

Morgonstund my ass

Leo började hojta i sin säng exakt klockan 05:31 i morse. Med tanke på att de kom i säng runt sju igår kväll, mot klockan sex i normala fall, så tyckte inte jag att det var dags att gå upp. Och även fast han satt upp i sängen så såg jag att han skulle behöva nån timmas sömn till. Så jag stoppade om honom och körde hela nattningsrutinen med godnattpuss och kram osv.

Sen knatade jag in till mig och kröp ner under täcket igen. Klockan sex kom både han och hans syster in och bestämde att de skulle krypa upp och morgonmysa. Härligt tänkte jag. Tills jag insåg att de menade att de skulle bråka om kuddar, täcken och fan och hans mormor. Halv sju gav jag upp. Gick upp och fixade kaffe åt mig och frukost åt trollen.Så ja, god morgon på er eller nåt sånt.

Twilight zone

Jaha ja. Jag har absolut ingenting att göra för tillfället. Småtrollen vaknade strax efter sex men lät mig vara och gick upp och lekte ihop och lät mig ligga till strax innan sju. Frukosten gick smidigt, jag har hunnit göra allt på en förmiddag som det brukar ta en hel dag att fixa när trollen är hemma. De har inte bråkat någonting utan kommit bra överens hela dagen. Det känns lite läskigt.

Meh

Pratade med mitt personliga ombud igår och förklarade situationen, och hon lovade att prata med min handläggare idag på morgonen för att kolla vad som händer och vart mina pengar tagit vägen. Sen skulle hon höra av sig till mig. Jag har fortfarande inte hört någonting, men som tur var så var Kim snäll och lånade mig 300kr tills dess att jag fått mina pengar. Fan vad arg jag är. Enda anledningen till att jag låg ut med alla pengar var ju för att jag blev lovad att jag skulle ha dem på kontot senast onsdag.

Ångest

Kom pengarna efter klockan 15? Självklart inte. Går det att få tag på min handläggare? Självklart inte. Har min piercing just idag bestämt sig för att bli röd, irriterad och ömmande? Självklart? Har jag bakteriedödande hemma? Självklart inte. Går det att handla allt det som är absolut nödvändigt för att vi ska klara oss om pengarna kommer nästa vecka? Självklart inte. Har Lilith precis haft en ångestattack som inte gick att dämpa med lugnande? Självklart.

Bleh

Jag ligger ute med drygt 1000kr som skulle ha kommit in på kontot igår. Kom pengarna? Haha eller hur. Har de kommit idag? Haha eller hur. Dock finns det tre insättningstider på min bank. Midnatt, lunch och klockan tre på eftermiddagen. Kommer de inte in då vet jag inte vad jag gör. Jag får hem ungarna i morgon, och har 200kr kvar på kontot, en son med hög feber som behöver alvedon, som tog slut förra sjukomgången. Jomensåatt… det här blir ju min ångest bättre av.

Dagis i ett nötskal

Hade en liten konversation med Kim för en stund sen via sms. Han var på väg för att hämta Leo som har 40 graders feber. Det roliga var att när Kim kom dit och hämtade så fick han en utskällning för att han ens hade lämnat Leo på dagis idag. För igår hade lille herrn minsann haft feber en stund på dagen på dagis och sovit lite. Ska vi då ta och gräva lite i det här för att hitta felen?

• Ingen ringde Kim igår för att be honom hämta Leo när han hade feber utan de lät honom sova en stund
• Ingen upplyste Kim igår när han hämtade trollen om att Leo haft feber under dagen.
• Ingen upplyste Kim i morse när han lämnade trollen att Leo hade haft feber

Så hur i helvete ska han då vet att Leo var febrig igår? Tror dagis att han kanske är tankeläsare?

Det här beskriver dagis i ett nötskal. Som tur är så enades jag och Kim redan igår om att det är dags att söka plats någon annan stans, och ställt oss i kö för en kommunal dagmamma. Så nu är det bara att vänta på att papprena kommer hem i brevlådan, och sen skicka in dem och hoppas på att två platser blir lediga fort som fan.

Lilla herr tvärt om

Fick precis rapport från Kim om att Leo varit torr över natten två dagar i rad nu, och velat gå på pottan det första han gjort när han vaknat. Ok för att han är lite egen av sig, men att börja med att bli torr på natten istället för dagen är väl lite väl tvärt om. Har faktiskt aldrig hört talas om någon unge som gjort så förut.

Traderare se hitåt

En liten fråga till er Traderare. Jag har en stor, svart sopsäck full med urväxta barnkläder. Hade tänkt att sälja av dem på loppis, men det blir ju aldrig av. Så då tänkte jag slänga upp dem på Tradera istället. Men då kommer den stora frågan. Oftast står ju köparen för frakten. Hur mycket går fraktkostnaden på för ett barnplagg?

Fråga chans

jag har pratat med Någon under en period på några månader. (Skriver inte ut namnet ifall att han läser här haha.) Men jag känner mig lite kluven. Tidvis känner jag att “ja, det här kan ju bli hur bra som helst”. Andra gånger så känner jag “nej, det här är nog inget för mig”. Och ibland så verkar det som om han är intresserad, andra gånger inte. Gah jag blir galen på sånt här. Jag vill tillbaka till lågstadiet där man skickade en lapp och frågade om man fick chans, och så skulle den andre kryssa i Ja eller Nej. Allt var så mycket enklare då.

Mina egna lyckopiller

Gud vad jag längtar tills på fredag när trollen kommer så att jag kan gnälla över för lite sömn, trotsåldrar, syskonbråk och annat. Hur dåligt jag än mår så blir det alltid bättre när trollen är här och kan hålla en sysselsatt. Och den kärleken som då lever i den här lägenheten slår alla mediciner i världen. Fast jag blir nog tvungen att läsa det här inlägget på lördag eftermiddag när trollen bråkar, tvätten och disken bara förökar sig och jag vill slita mitt hår och skrika rakt ut.

Winnerbäck

Jag har lyssnat oroväckande mycket på Winnerbäck idag. Alla som känner mig vet att när det spelas mycket Winnerbäck är jag på väg neråt. Fast jag vet inte om det bara är ångesten som gör att det känns som så, eller om ångesten var första steget ner, och nu kommer det andra. Så det som jag hade planerat skulle bli en rätt kort sjukskrivning kan nu i själva verket bli hur lång som helst. Jomensåatt det här blir skoj det.

Dagens wtf

Kim ska ju börja ha småtrollen varannan vecka från och med 1 april. Så det är en del som måste fixas med, underhåll ska stoppas, kolla bostadsbidrag osv. Underhållet fixades snabbt på telefon. Det roliga var när jag kollade upp hur det blir med bostadsbidraget. Bor barnen 50% hos mig OCH är skrivna hos mig så blir det ingen ändring, så jag måste in lämna någon blankett. Om de däremot bor 50% hos mig MEN är skrivna hos Kim så blir det däremot en annan summa.Hur fan går det ihop. Oavsett hos vem de är skrivna så har jag dem 50%. Borde då inte bostadsbidraget vara det samma oavsett hos vem de är skrivna? Håhå jaja, nu börjar jag förstå varför alla handläggningstider är så långa med alla deras konstiga regler.

Morgonkram

Vaknade i morse och gjorde som alltid. Kissade, satte igång kaffet och satte mig vid datorn. Drack kaffe och läste bloggar, snurrade runt på facebook osv. När sista klunken kaffe var svald och det började bli dags att kickstarta dagen så kom ångesten och gav mig en jättekram. Och dagen som började så bra.

In lööv

Nu har jag gjort det igen. Hittat en blogg som jag blev kär i. Försökte kommentera i hennes blogg, men av någon anledning fungerade det inte. Så jag skriver det här istället. Att läsa hennes blogg är som att läsa om mina känslor, skrivna av någon annan. Det är rakt på och underbar läsning. Carros issues

En halv lösning på moment 22

Efter ett samtal med min läkare så är jag nu sjukskriven fram tills jag har hittat den nya vardagsrutinen och inte längre känner ångest dygnet runt. Han ökade doseringen av en medicin, och vi ska höras igen nästa vecka för att se om det kan behövas göra något mer.

När jag tänkte på det så slog det mig, efter att han gav mig diagnosen borderline så har vi inte pratat om det. Ingen förklaringen om vad det innebär. Eller ja, det kanske jag fick då, men det fastnade inte i huvudet i alla fall, har inget minne av det alls. Och vi har inte diskuterat någon form av behandling alls, vare sig medicinsk eller kbt. Det måste jag prata med honom om nästa gång. Vi har ju enbart inriktat oss på att jag ska bli diagnosfri från det bipolära, och ta en sak i taget. Men även om vi ska lösa ett problem i taget, så vill jag gärna veta vad min diagnos innebär.

Moment 22

I dag var jag på ett första möte med Tunaprojektet. Svårt att förklara riktigt vad det är, men man kan säga att det är steget innan arbetsträning. Mötet gick bra, och jag ser verkligen fram emot nästa gång, när vi ska diskutera lite mer ingående vilken slags praktik och hur många timmar och dagar i veckan jag ska starta på.

Så har vi ju då det här lilla problemet med min stresskänslighet. Allt som går utanför min normala dagsrutin stressar mig negativt. Och min kropp förvandlar stress till ångest. Så hur mycket jag än ser fram emot att få komma igång på riktigt med det här, så går jag runt med konstant ångest.

Jag vet att när jag väl kommit igång med praktik så blir det ju en del av den normala dagsrutinen, och kommer inte längre att orsaka ångest, men just nu vill jag bara krypa ur skinnet för att slippa ångesten. Tur att min läkare kommer att ringa mig nästa vecka för att höra hur det gått med den nya medicinen jag börjat med, för det börjar vankas sjukskrivning för min del. Som tur är så kan jag vara sjukskriven och ändå vara aktiv i Tunaprojektet. Just nu låter det som en väldigt bra lösning för min del.

Mycket mysigt

När Leo äter frukost vill han inte dricka mjölk ur glas, som annars, utan då vill han ha flaska. Fine with me. Efter frukost plockar både han och maja duktigt undan sina tallkrikar osv och lägger det i disken. Aldrig några problem.

Idag hittade jag mjölkflaskan från i fredags, under soffan. Mycket lärorikt om inte annat, för jag visste inte att mjölk kunde få en sådan konsistens och färg. Disken får nog ligga i blöt en timma eller två om jag ska kunna rädda den flaskan.