Diskproblem

För inte så länge sen så köpte jag mig en till hårddisk på 500 gig. Kan väl vara en månad sen eller så. Men idag började det att poppa upp konstiga felmeddelanden. Gick in i utforskaren och klickade på hårddisken. Men den visade inte att det fanns någonting öht där. Däremot så fanns det över 400gig använt om man gick in på egenskaper. Min första tanke var: Virus!! Gjorde en virussökning som inte hittade något. Tills jag såg att den inte ens sökt igenom hårddisken. Avmarkerade alla diskar och markerade sen enbart G. Då sa virusprogrammet åt mig att jag skulle markera en disk den skulle söka igenom.

I vild panik ringde jag världens bästa Kalle och bad snällt (beordrade hotfullt) honom att komma hit efter jobbet och kolla runt lite. Sen stängde jag av datorn och gick och la mig och försökte sova middag, vilket inte funkade.

Sen kom I över precis när jag var på väg att somna så då sket jag i det och gick upp. Han fixade kaffe och jag startade datorn. Men se då finns min disk där med allt innehåll synligt. Men den går fortfarande inte att söka igenom med virusprogrammet. Och nu vågar jag inte kolla disken i utforskaren igen för jag är rädd att den ska vara blank. Så jag leker struts och stoppar huvudet i sanden. Syns inte, finns inte. Oj oj vad Kalle kommer att få jobba när han kommer hit.

Jobbigt

Jag hade glömt hur jobbigt det är att vara tillsammans med en missbrukare. Och ja, en gång missbrukare alltid missbrukare. Man är inte f.d. Frågan är om man är aktiv missbrukare eller inte, vilket han nu inte är. Ville bara reda ut att han inte tar några droger, då hade jag aldrig blivit tillsammans med honom, och det är det som har hindrat oss i alla 17 år från att inleda något. Så, då har vi utrett det.

Men jobbigt är det. Jag vet att han är ärlig mot mig, och att han skulle berätta om han skulle ta/har tagit nåt. Men att hela tiden gå och undra, fundera på om/när det kommer att hända. Fundera på hur jag skulle reagera osv. Det är jobbigt. Och det är svårt att inte låta det förstöra det vi faktiskt har. Att stänga inne de tankarna som bara vill ut hela tiden.

Som idag till exempel. Jag vet att han sagt upp kontakten med alla de kompisarna från förr, och att han för sin skull inte vill ha någon kontakt med dem. Idag berättade han att en av hans gamla kompisar nu kommit ut, och att de eventuellt skulle träffas i helgen. Genast börjar min hjärna spinna loss och fundera ut det värsta scenariot. Samtidigt ska jag visa hur glad jag är för hans skull som ska få träffa en kompis han inte träffat på länge. Och ja, jag är glad för hans skull, men jag är orolig också. Jag litar på honom och jag vet att han är ärlig. Han berättade förra gången att han hade ett planerat återfall och troligtvis inte skulle komma över den helgen. Som tur är så valde han att avstå och tillbringa helgen med oss istället. Så jag har inga problem med tilliten. Men som sagt, en gång missbrukare alltid missbrukare.

Lite ditten, lite datten och svammel om ingenting

Yes. Härliga vardag och rutiner igen. Det är totalt omöjligt att hitta minsta lilla tid till att sätta sig i lugn och ro vid datorn de helger trollen är här. Men idag är det måndag, småtrollen har varit på dagis och stortrollet har varit i skolan. Och jag har inte gjort minsta lilla nytta idag. Jag lämnade trollen på dagis halv tio, gick och handlade och gick hem och la mig och sov tills det var dags att gå och hämta dem igen. Och jag som egentligen hade massor att göra hemma.

Men jag har ju lovat mig själv att faktiskt börja lyssna på kroppen, och den skrek efter sömn efter att ha sovit illa hela helgen. Så det var bara att sätta larmet och bädda ner sig med en bra bok. Tog inte mer än en kvart innan jag sov. Och som vanligt när jag sover middag så ringer Jessica, och som vanligt när hon ringer när jag sover så svarade jag inte. Två sekunder senare fick jag ett sms om att hon antog att jag sov middag hehe.

Fick även mms från I om att han nu minsann var utanför provtagningen. Bäst för honom det. Och bäst för honom att alla prover är negativa så att han kan få sin medicin istället för att bli skickad på behandling först. Nu vet jag ju iofs att han är ren, eftersom han är här i stort sett dygnet runt, men ändå. Finns bara en grej han kan testa negativt på och det är Subutex, men det har jag inget emot att han tar då han ligger långt under doseringen för vad läkaren skriver ut. Hellre låga doser av det än att han börjar igen. Ser det inte som värre än att jag äter Citodon som läkaren inte skrivit ut åt mig utan som jag fått av exet. Och nu kommer minst hälften av mina läsare att idiotförklara mig. Men läs först på om heroinmissbruk och sen om Subutexbehandling så ska ni se att det är inte så farligt ändå.

Och nu har min blogg blivit så fruktansvärt tråkig, jag vet det själv. Men jag mår ju så bra nu så det finns inte så mycket att skriva om. Jag lallar runt i min lilla bubbla och lever svenssonliv med barn och pojkvän. Mer spännande än så blir det inte. Jag skriver som bäst när jag mår dåligt och måste ventilera.

Det roliga är att trots att jag mår så bra så är jag sjukskriven fram tills den 20e. Det kanske är mycket tack vare det jag mår så bra. Praktiken blev för mycket för fort. Du kan inte gå från att ha varit heltidssjukskriven i fem år till att jobba fulla skift fem dagar i veckan minst, att bara bli behandlad för en diagnos av tre för att man står i kö för behandling för de andra två, samtidigt som man ska hinna med att ge full uppmärksamhet åt tre barn. Jag kan i alla fall inte det. Jag blev trött, sur och gnällig och kände till slut att det inte gick. Från att ha vaknat och varit glad över att gå till praktiken till att inte kunna sova kvällen innan och ha ångest och hitta på en ursäkt för att gå hem tidigare. Så jag pratade med min handläggare på Tunaprojektet och sen ringde jag läkaren om ett sjukintyg i fyra veckor. Sen börjar vi om från början på ett nytt ställe med en timma om dagen två dagar i veckan och ökar på sakta men säkert, i stället för att öka i raketfart som vi gjorde förra gången.

Så nu kan jag gå hemma och pyssla och dona som jag själv vill. Jag har tid och ork för både hem, barn och pojkvän och slipper gå med ständig ångest och dåligt samvete för att jag inte ens hinner med en tredjedel av vad jag borde. Nu kan jag ha mina rutiner som får mig att må så bra fram tills jag kommer in på mina behandlingar. Nu vet jag redan när jag vaknar hur min dag kommer att se ut. Den enda som kan skilja sig åt är när I kommer tillbaka. Han åker alltid hem på morgonen för att duscha och få lite lugn och ro.

Där är vi så otroligt lika. Vi behöver båda våran egen tid, vilket är perfekt. För ingen blir sur på den andre när vi behöver egentid. Det är därför vi klarar av att tillbringa så mycket tid med varandra som vi ändå gör, för att vi får våra timmar för oss själva varje dag. Annars hade det aldrig funkat. Därför är det så skönt att ingen av oss nånsin vill bli sambos. Vi har båda varit det med andra och insett att det är inget för oss. Vi behöver vårat eget ställe där vi kan dra oss undan och få vara.

Och på tal om det ska jag hoppa bort till soffan för lite mys nu, nu har jag haft tillräckligt med egentid för idag.

Guess who's back

Jaha ja. Eftersom folk tjatar, jag nämner inga namn (syster och bror) så är det väl lika bra att man återuppstår och tar tag i bloggandet igen. Det har ju hänt massor sen sist, så det får bli en kort summering så lovar jag att försöka bättra mig och skriva lite oftare.

Till att börja med så har vi varit på kollo i år igen. Och i år var Rasmus med också. Det var bus, sova middag och slappa i fem dagar. Ungarna och jag stortrivdes, som vi alltid gör där. Vi var inne i Trosa och hade en snabb shoppingrunda. Ungarna fick godis och jag fick cigg så var alla nöjda och glada.

Och så den stora nyheten då. Lilith är inte längre singel. Den eviga nunnan har avbrutit sitt celibat. Och inte för vem som helst, utan för han som här på bloggen är omtalad som I. Yes yes, hipp hurra och allt det där. Efter 17 år så kan jag nu sluta att vänta och bara njuta av hur underbar han är. För det mesta. När han inte har en av sina dåliga dagar, som idag. Fördelen är att vi känner varandra så pass bra att vi kan ta varandras bra och dåliga sidor. Och det är bara tillfälligt. Nu har han äntligen sökt hjälp hos läkare och på måndag ska han och lämna blodprov för att bevisa att han faktiskt är ren. Och jag har lovat att om han testar negativt så kommer jag att jaga honom runt hela stan. Men det är så otroligt skönt att han den här gången faktiskt anstränger sig.

Jag visste vad jag gav mig in på. Blir man tillsammans med en missbrukare, eller förre detta som i det här fallet, så kommer man alltid på andra plats. Det är inget illa ment men favoritdrogen kommer alltid först. Det är därför jag är så otroligt glad att nu är det faktiskt jag som kommer etta och han kämpar för att hålla sig ren, något han aldrig gjort förut. Och därför kan jag ta hans dåliga dagar när suget blir för stort och han blir sur och grinig.

Så där har ni det. En snabb summering av sommaren och det som hänt. Lär nog återkomma i morgon när han tittar på Simpsons, som han gör idag. Det perfekta tillfället för mig att sätta mig och blogga.