Och självklart var det samma visa idag. När jag skulle rulla cigg så fick jag vackert säga åt honom att nu var det dags att mala tobaken för det fanns inget kvar att rulla av. Och ställa ner durkslaget från diskstället i diskhon eftersom det inte var rent. Nästa gång jag plockade ur diskstället var det fortfarande inte rent och termosen inte diskad så då gav jag upp och diskade själv.
Sen roade jag mig i köket några timmar med att baka tekakor som blev fantastiska. När jag var klar sa jag åt honom att nu var jag färdig i köket så nu kunde han dammsuga där, och torka av kaffebänken vilket han självklart glömde när han diskat. Sen gick jag ut i vardagsrummet och fixade med lite torrents och så, och när jag var klar hade han fortfarande inte fixat köket. Går in i sovrummet och då har han lagt sig och sovit istället! Han hör självklart inte när jag säger åt honom, så jag säger åt honom lite högre. Då flyger han upp och blir jättesur för att jag höjt rösten. Och så fort han var klar gick han in i sovrummet igen och stängde dörren om sig.
Jag går hela tiden på helspänn här hemma, i mitt eget hem! Det var helt underbart att åka ner och fika med världens bästa kusin och bara komma hemifrån några timmar, och när jag skulle åka hem fick jag världens knut i magen. Och visst, när jag kommer hem så har han ju inte gjort nånting och blir dessutom sur på mig för att jag påpekar att på 3½ timma borde han ju hunnit ta frukostdisken i alla fall förutom att sova middag.
Jag är så satans trött på att behöva vara någon övervakare/mamma/tjatkärring för att han ska göra något här hemma. Och om det är så här nu, hur ska det då bli i höst när jag börjar plugga tre dagar i veckan? Han kommer ju inte att göra nånting alls här hemma eftersom att jag inte är hemma och kan se till att det blir gjort. Och eftersom jag inte är hemma de dagarna så får han ta och ge klumpen mat och vatten, rensa lådan och ta hand om frukostdisken, vilket inte var populärt när jag upplyste honom om det igår.
Jag börjar att ledsna rejält kan jag tala om. Jag blev tillsammans med en vuxen man på 35 år som jag trodde att jag skulle ha ett partnerskap med, men det slutar med att jag får vara någon satans morsa. Glöm det säger jag bara.
1 kommentar:
Ha ha, fy fasen va jag håller med dig, i bland. =O)
Skicka en kommentar