Nu har jag gjort något jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag har tagit mitt första steg till en kontakt med min värsta fobi i hela mitt liv. Något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Men jag kör den fega vägen och kör på sövd vid kontakt med denna fobi. Hoppas det går vägen. Nu måste jag bara lösa hur jag ska kunna finansiera detta möte, det är en väldigt dyr historia med specialistvård.
Och ja, det är klassad som en fobi, eftersom denna människa bara har 10 patienter, och dessa 10 är de med värst fobi i stan, och jag ligger etta på hans lista. Och jag säger inte emot. Speciellt inte som jag som första steg bara behövde skicka iväg ett mail, och bara det gjorde mig så skakis att det utlöste en panikattack och jag var tvungen att gå och gömma mig på toaletten tills det var över. Det snurrar fortfarande i huvudet och flimrar framför ögonen, trots att jag vet att det är nödvändigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar