Nyfiken i en strut

Kära pappsen ringde mig idag för att höra om jag skulle vara hemma. Han hade lite dvdfilmer till ungarna som min lillasyster växt ifrån som han skulle lämna här. Sen hade han tydligen något han ville prata med mig om. Han försäkrade mig om att det inte var något dåligt så jag behövde inte vara orolig. Men tydligen kunde han inte ta det på telefon. Så nu är jag så nyfiken att jag spricker. Man får inte säga såna saker till mig för då kan jag ju inte tänka på annat. Vad för positivt kan vara så viktigt att man måste ta det öga mot öga? Jag måste få veta nu!