Så kröp det då långsamt, förklaringen till trollens beteende. Båda är oerhört ledsna och besvikna på att deras pappa inte hörde av sig igår och önskade glad påsk. Maja har tillbringat en lång stund inne på sitt rum med att lyssna på Jay Smith och gråta och jag fick inte trösta.
Och jag har inget bra svar att ge dem när de frågar varför pappa inte ringde. Jag tänker inte ljuga mer för hans skull och skydda och täcka upp och komma med bortförklaringar för hans skull. Har han så lite intresse för sina barn så tänker inte jag få honom att framställa som årets pappa. Jag tänker inte heller förklara för dem att deras pappa är en skälvupptagen idiot som tänker i stort sett bara på sig skälv, det upptäcker de ändå så småning om. Det jag tänker göra är att få dem att känna sig älskade och att de kan lita på att jag alltid finns här. Sen tar vi det därifrån.
4 kommentarer:
Jag har också en sådan pappa som inte hör av sig. Han lämnade mig när jag var två månader och hörde därefter av sig en gång när jag var åtta o en när ja va sexton.. Nu är jag arton år o han hör bara av sig någon gång då o då..
Jo, jag blir också arg på de! Men samtididgt kan det vara bäst för barnen att få växa upp med en mamma som ger dom kärlek o omtanke, än en pappa som skiter i dom.. Pappor har en tendens till o hålla sig undan verkar det som.
Den här bloggen kommer jag iaf denfinitivt att följa!
Jag känner ju äna igen mig och jag fastnade för bloggen! :)
Det låter svårt. Själv är jag bonusmamma och det är inte helt enkelt heller alla gånger.
Hoppas ni fått en härlig start på veckan.
Skicka en kommentar