Rykten

Rykten säger mig att ett visst ex vid namn Tompa ska bli pappa. Jag vet inte om det är sant eller inte men jag hoppas inte det. Han har redan en son han inte har någon som helst kontakt med. Man kanske ska ta hand om de barn man redan har innan man blir pappa igen.

När slutar det att göra ont

Jag trodde att jag hade kommit över Tompa. Eller, jag visste att jag hade kommit över honom. Tills igår, när jag fick svart på vitt att nu har han en seriös flickvän, han har blivit en seriös pojkvän.

Jag kunde inte andas, det gjorde så ont att jag vek mig dubbel. Jag mådde illa, sprang in på toaletten. Jag grät, jag skakade. Jag ville krypa ur mig själv. Jag har aldrig nånsin velat medicinera, supa mig medvetslös eller knarka som jag ville då. Som jag vill nu. Men som jag inte kommer att göra. Demonerna bekämpas av änglarna, dessa tre vackra änglar som alltid går först. Oavsett vad, oavsett vem. Men gud vad jag vill.

ag kan erkänna att just nu skulle jag kunna byta ut allt det där jag vill ha mot en kille som är 164 (tror jag) cm, kort hår, ett stort ärr på vänstra höften som jag älskade, en fin kropp, en tatuerad rygg och två starka armar som kramar mig och viskar i mitt öra att allt kommer att ordna sig, det blir bra.

Killar och musik

Killarna i mitt liv har alltid haft låtar förknippade med dem och varje gång jag hör den låten så börjar jag omedelbart tänka på dem, även om det var flera år sen jag sist såg dem. Satt och tänkte igenom det för någon dag sen.

K har Frankee – Fuck you right back

Sötnosen har Winnerbäck feat Miss Li – Om du lämnade mig nu

Eddie har K’s choice – Not an addict

J har Boppers – Come go with me

R har Jimmy Buffet – Why don’t we get drunk and screw

Finns säkert fler, men just de här låtarna framkallar väldigt starka minnen av de här personerna.

Framåt

De första dagarna efter samtalet så tänkte jag på honom varenda sekund. Nu händer det bara ibland. De första dagarna efter samtalet så grät jag mig till sömns varje natt. Nu somnar jag oftast utan en enda tår. De första dagarna bröt jag ihop så fort “hans” låt spelades. Nu kan jag lyssna på den och uppskatta den. Sakta men säkert låter jag tiden läka alla sår. Och får upp ögonen för omvärlden.

Ny vecka, nya tag

Igår gjorde jag en chockerande upptäckt. Jag har ett par jeans som jag på över ett år inte ens fått över höfterna. Igår tänkte jag prova dem, bara för skojs skull. Och vet ni vad? De passar!! Så nu ska jag se till att de fortsätter att passa. Dagen startades med en rask promenad, och sen frukost. Ja hör och häpna. I morgon blir det gymet också. Få se hur länge den här träningsivern håller i sig. Min viktnedgång beror ju mest på allt strul med K och finaste den sista tiden. Men jag tänkte se till att hålla den här vikten även när jag mår bra.

Och ännu en sak att häpna över. Idag var jag vaken två timmar innan jag ens tänkte en tanke på finaste. Det, mina damer och herrar, är för mig ett riktigt framsteg.

Det blir alltid värre framåt natten

På dagarna funkar det fint att hålla borta tankarna på honom. Men när natten kommer, och det blir lugnt och tyst, då tränger de sig på. Och det gör ont. Jag skulle kunna göra vad som helst för att han skulle ringa så jag får höra hans röst. Men det kommer inte att hända…

Konstaterande

Om han låter allt vara över på grund av ett missförstånd, då var han inte rätt för mig. Och var han inte rätt för mig, finns det ingen mening med att jag gråter. Så, slutgråtet för mig. Vill han lösa allt blir ingen mer lycklig än jag. Vill han inte det, ja då får det vara.

Väntan är tortyr

Jag gör det enkelt för oss båda. Vi vet ändå vad du kommer att komma fram till. Det är över nu. Tack för den korta tid du trots allt var min. Du har satt djupa spår i mitt hjärta och ett litet hörn där kommer alltid att tillhöra dig. Även om det inte blev bra i slutänden så fick du mig att tro på mig själv. Du fick mig att älska mig själv genom att tycka om mig.

Jag var dum som trodde att du skulle tycka om mig så mycket att du var beredd att förlåta de missförstånd som blev. Jag var dum som trodde att du tyckte tillräckligt mycket om mig för att vilja något för oss båda. Ta hand om dig. Du är fin, du är underbar…

I'm sorry

Trots flera försök att förklara att allt var ett missförstånd så har sötnosen bestämt sig. Jag ska inte dit i helgen, och jag ska inte höra av mig till honom. Han hör av sig när han vet hur han vill ha det. Jag är på väg att förlora det bästa som hänt mig på bra länge, pga ett dumt jävla missförstånd och jag kan inte sluta att gråta. Jag är livrädd

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=PXMfaisnKe4&rel=1]

Jag var väl dum som vågade hoppas på att jag hittat nåt som kunde vara rätt. Jag tillät mig själv att bli sårbar för tidigt. Jag trodde att jag hade hittat nån som jag kanske kunde komma att känna nånting äkta för. Någonting som kunde utvecklas från att tycka om och vara kär. Ta steget vidare. Det ser inte så värst ljust ut. Så jag drar mig tillbaka och slickar mina sår och hoppas på det bästa. För han är det bästa som hänt mig på länge. Han gjorde mina dagar perfekta bara genom att finnas till. Han fick mig att känna mig omtyckt, och gav mig en tro på mig själv. Efter att ha levt i ett förhållande med fysisk och psykisk misshandel i nästan sex år, så kan jag berätta att en människa som efter det kan få en att tycka om sig själv, han är speciell. Och speciell är han sötnosen. Jag hoppas bara att efter han har tänkt igenom allt så är han fortfarande min. Men jag tvivlar på det. Det är nog över

Tårar

Han missförstod allt jag sagt, och tolkade det på sitt eget vis. Istället för att låta mig förklara och lyssna på vad jag hade att säga så sa han bara att jag inte behöver komma dit på fredag. Och jag kan inte sluta gråta.

Söndag 10/2 -08

Hade tur och fick hem två feberfria småtroll på bra humör. Alla tre ungarna roade sen varandra medans jag lagade mat. Skönt med en eftermiddag utan stress.

Efter maten var det snart dags att natta de små. Skruttan somnade relativt bekymmersfritt. Det gjorde inte Lillklutt. Han ville ligga i sin säng, sen ville han komma upp, sen ville han ligga i mammas säng. Så har det varit den senaste tiden. Innan dess somnade han på fem minuter i sin säng. Men inte ikväll. Det enda som till slut fanns att göra var att låta honom skrika sig till sömns. Det gjorde ont att höra varenda sekund, men det funkade.

Så i morgon blir det ny rutin vid läggdags. I sängen med nappen och älskade Scooby Doo-nallen och mamma bredvid läsandes en bok. Det kommer att bli ett helvete de första kvällarna, men jag kan inte hålla på halva nätterna med att få honom att somna.

Sötnosens grinighet de sista dagarna fick mig att undra om han verkligen ville att jag ska komma på fredag, eller om det bara är för att vi har bestämt det. Som tur är så kan jag prata och fråga honom om allt, och få ett ärligt svar. Problemet var bara att eftersom han varit så lättretlig den sista tiden så visste jag inte hur jag skulle fråga utan att han missuppfattade och blev grinig. Kom fram till att det bara var att fråga rakt ut. Som tur var så ville han verkligen det. Vi pratade lite och han sa också att det aldrig varit avsiktligt som han varit grinig och sur och snäst. Det visste jag redan, men det kändes bra att höra.

Nu är det bara en sak kvar jag skulle vilja prata med honom om. Och trots att vi kan prata om allt så väntar jag ett tag med det, tills jag är så säker jag kan bli på att jag får det svar jag vill ha.

Lördag 9/2 -08

Hur mycket jag än älskar mina barn så har det varit otroligt skönt att småtrollen har varit hos K i helgen och det bara har varit jag och ängeln hemma. Vi har köpt snabbmat, glott på film och bara latat oss.

Igår var en dag fylld av oro. Hörde ingenting av finaste, och fick inte tag på honom. Till en början var jag inte orolig, men ju mer klockan blev och jag inte hörde nåt, ju oroligare blev jag. Lillebror kom och höll mig sällskap. Inte förens strax innan klockan 23 hörde jag av finaste. Snacka om att jag blev lättad. Jag hade ju föreställt mig allt möjligt hemsk. (Självutnämnd drama queen.)

Idag när vi pratade så var han inte alls som han brukar, och när jag började tänkte efter så har han inte varit det på ett tag. Jag skickade iväg ett sms och frågade vad som var fel. Fick tillbaka en snäsig förklaring. I nästa sms bad han dock om ursäkt. Det behöver han inte göra, jag förstår honom. Visst, det är väl inte det roligaste när han är sur och grinig, men jag förstår honom. Och känns det bättre att han tar ut det på mig så får han väl göra det.

Fick sms av J idag också. Vi satt och messade ett tag fram och tillbaka. När han kallade mig för “My lady” så log jag vid minnet. Nätterna när vi sprang runt och lekte i SM var så otroligt kul. Han pratade om att komma upp hit på semester och jag hoppas verkligen att han gör det. Det skulle vara kul att ta “några” öl ihop och se när han försöker supa mig under bordet. Sen var han ju naturligtvis tvungen att nämna soffan. Det minnet vårdar jag ömt.

I morgon måste jag ringa vårdcentralen. Infektionen vill inte gå över, så jag måste dit och lämna prover och få en ny kur antibiotika.

Och i morgon kommer småtrollen hem, fortfarande sjuka tydligen. Så det är väl bara att se fram emot ytterligare en vecka fylld av stress och för lite sömn. Men på fredag styr jag färden mot huvudstaden för en helg fylld av mys och gos.

Måndag 4/2 -08

Fan vad trött jag är på allt som har med K att göra. Han var här idag och måste genast ställa till med bråk. Han skulle bada Skruttan och tvätta hennes hår, det klarade han inte. Anledningen var att Skruttan bråkade. Det är väl klart att hon beter sig som en treåring, hon är ju en. Men det är väl ingen ursäkt för K att bete sig som en treåring när han ska föreställa en vuxen människa?

Sen skulle han natta Skruttan, det var samma visa då. När jag påpekade det så satte han verkligen igång. Allt jag gjorde var fel, det enda jag gör är att spela WoW eller pratar med finaste, jag är en dålig mamma, jag tar inte hand om hemmet och så fortsatte det.

När det hela hade spårat ur tillräckligt mycket så förklarade jag för honom att han inte var välkommen hem till mig längre. Jag tänker inte tåla att han säger såna saker till mig i mitt hem. Då försökte han få det till att jag försökte hindra honom från att träffa barnen. Pffft, det skulle jag aldrig göra. Han får träffa dem hur mycket han vill, bara inte hemma hos mig.

Infektionen har blivit bättre, så har jag tur så slipper jag gå till läkaren igen. Har det inte försvunnit inom några dagar så går jag till vårdcentralen dock.

Pratade lite med sötnosen i telefon ikväll för att säga god natt. Han är så underbar. Allting känns bättre när jag fått höra hans röst. Längtar verkligen till nästa fredag när jag ska åka dit.

Söndag 3/2 -08

Åter igen en underbar helg med min finaste här. Det kändes så skönt när han ringde på dörren i fredags och jag kunde krama om honom.

Helgen bestod mest av massor med gos och vila. Finaste sov med jämna mellanrum p.g.a. tabletterna han fick efter operationen, och då passade jag också på att ladda batterierna efter veckan som varit.

Förra gången finaste var här så vägrade exet att komma och lämna ungarna förens han hade åkt hem. Idag så ville han dock lämna dem tidigt, så ungarna kom hem medans finaste var kvar. Skruttan blev förtjust i finaste vid första ögonkastet. Han skulle till och med natta henne. Och när finaste skulle åka hem fick han till och med en god natt-kram av skruttan.

I morgon är det måndag och vardag igen. Almanackan fylls snabbt med saker som måste göras. Samtal ska ringas, papper måste lämnas in och en del viktiga beslut måste tas.

Hoppas att det blir lugnt i natt. Lillklutt har hög feber och då finns det två alternativ för hur natten kan bli. Alternativ ett är att feber knockar ut honom och han sover hela natten. Alternativ två är att febern gör att han sover oroligt och vaknar hela tiden. då får han alvedon, vilket ger honom en sockerkick, och så är det full fart hela natten.

Andas ut

Efter ett samtal med oro, tårar och förklaringar så löste allt sig till slut. Jag förklarade hur jag menade, och missförstånden reddes ut. På fredag får jag träffa honom. Antingen kommer han hit, eller så åker jag dit. Hur som helst är han fortfarande min, och jag är fortfarande hans.

Jag önskar så att det fanns nåt jag kunde göra för att det ska bli bra igen, men tror att det är helt kört. Och jag har bara mig själv att skylla. Och jag kan inte be honom om en ny chans heller.

Inte så oväntat

Jag har troligtvis sabbat det bästa som har hänt mig, helt utan anledning. Bara för att jag är jag. Förlåt sötnos.

Lördag

Gulliga mamma kom hit med min medicin igår, så idag känns det bättre. Fasar för tanken att jag ska behöva få det så här några gånger till, men det är det värt Idag är det en lugn dag, känner mig fortfarande helt slut efter de senaste dagarna. Lite tvätt, lite disk, annars mest dator och film.

Sötnosen har kul där han är, och då är jag glad. Han gör mig glad. Blir glad när jag hör hans röst i telefon som berättar att han tycker om mig massor. Hans sms är alltid fyllda med söta saker. Det känns som om det kan bli något bra av det här. Speciellt som har tar mina små utbrott av grinighet med en axelryckning. Hade ett sånt utbrott i morse, som redde ut sig rätt fort. Han bad om ursäkt, och jag bad om ursäkt och så var det bra med det.

Idag ringde J av alla människor. Han hade ringt mig i natt när jag låg och sov, så jag slängde iväg ett sms och frågade vad han hade på hjärtat. Han ringde upp och vi snackade ett tag. Det verkar gå bra för honom tydligen. Kul att höra, och situationen får mig lätt fnittrig för de få som vet historien bakom.

Pratade med småtrollen idag också. De har det bra hos K och stannar tills i morgon. Skönt. Jag saknar dem så jag blir galen, men infektionen har gjort mig så slut i kroppen så jag tror att de har det bättre hos pappa den här helgen. Sen är de ju överlyckliga över att få träffa mormor också.

Nu är det dags att tömma diskmaskinen och sen väntar det stora berget med tvätt på att bli vikt. Undrar om man ska vara modig och städa databordet också? Jag lär väl få en mindre chock om jag ser hur det egentligen ser ut utan alla tomma kaffekoppar, dvdskivor osv.

Underbara

Människorna runt mig är helt underbara.

Skulle köpt en ny mobil idag, men min härliga infektion satte stopp för att kunna springa på stan. Lillebror erbjuder sig att åka ner och köpa den åt mig. Dock sa jag nej eftersom jag inte orkar ha folk här, inte ens underbara lillebror. Han erbjuder sig även att vara barnvakt om jag inte orkar ta ungarna, men som tur är så är jag barnledig tills i morgon.

Skulle ner på apoteket och hämta ut min antibiotika idag, men härliga infektionen hindrar mig från att gå mer än 5 meter från toaletten. Underbara mamma kör hit den, en fredagkväll, utan att gnälla.

Beklagade mig för sötnosen att det inte blir någon ny mobil idag utan det får vänta till nästa vecka. Han fattade det som att jag inte fick pengar förens nästa vecka och erbjöd sig på 1 sekund att låna mig pengarna så länge.

Såna små gester som visar att de jag tycker om finns här för mig gör mig helt varm i kroppen. Tack för att ni finns.