Så hemsk världen kan vara. Man inser inte alltid hur bra man har det. Jag kan ta mig själv som exempel. Det händer nästan dagligen att jag gnäller över Majas sömnproblem. 6 dagar i veckan gnäller jag över att hon alltid somnar strax innan midnatt, ofta vaknar mitt i natten, och sen studsar upp igen senast kl 7 på morgonen. Jag vet inte hur många gånger jag känt att jag kunnat ge bort henne till den som först erbjudit sig att ta henne. Och hur många gånger har jag inte suckat åt att Rasmus inte städar på sitt rum, och är trotsig?
Sen läser man i tidningen att en liten 2-åring har dött. Han klämdes mellan två bilar. När mamma och pappa tittade bort i 2 sec så passade han på att springa med sina knubbiga små ben och ställa sig mellan 2 bilar. Det den lilla inte visste var att bilen framför höll på att parkera, och precis skulle börja backa för att hamna rätt. Den lilla busungen fick svåra skallskador, och efter ett dygn orkade hans lilla kropp inte mer.
Så nu sitter det två föräldrar någonstans här i stan och önskar att de kunde vrida tiden tillbax. De skulle gärna ha en liten monstermaja med sömnproblem. Som sov så illa att de var så trötta att de mådde illa. Eller en liten Rasmus som vägrade att städa på sitt rum.
Man inser så sällan hur bra man faktiskt har det. Inte förens det inträffar något hemskt. Jag önskar så att det aldrig kommer att hända mina små något liknande. Och ikväll, när jag sitter med dottern i famnen när hon vaknar igen om någon timma, så ska jag njuta till max av varenda sekund hon gnäller och gråter och inte kan sova. För man vet aldrig när det tar slut. Och någonstans där ute sitter det två föräldrar mitt i natten och önskar att de hade ett gråtande barn.
Så pussa och krama varandra varje gång ni får chansen. Berätta hur mycket ni älskar era nära och kära. För ni vet aldrig när era änglar blir kallade tillbaka ovan molnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar