Trots att jag nu får medicin, och mår bättre och bättre så kommer det dagar som inte är bra alls. Idag är en sån dag. Sambon fick se till att få iväg sonen till skolan och dottern till dagis. Jag klarade det bara inte. Jag kom inte upp ur sängen. Tur att sambon är så underbar och förstår så bra. Han gör alltid mycket bättre. Så idag har jag setat i fåtöljen med min kaffe och läst en bok om depressioner. Jag lånade den igår, och den är väldigt bra. Man känner igen sig i mycket, och det är lite skrämmande. Men samtidigt skönt, för man inser att det man har verkligen är en sjukdom, precis som en förkylning, cancer, eller vad det nu kan vara. Det är någonting som kräver medicin, för mig troligtvis livet ut. Men det gör det lite lättare att leva med, när jag ser hur många andra som drabbas av samma sak.
Från det ena till det andra så nådde sömnprojektet med dottern sin första framgång igår. Hon somnade på sin madrass. I förgår gick det inte alls och till slut fick hon somna i famnen, efter hysterisk gråt som framkallade kräkningar och svårigheter att andas. Men igår kväll låg hon så fint och snällt, och trots att det tog 40 minuter innan hon somnade så var det värt det. Får se om det går lika bra ikväll.
Nu ska jag dricka kaffe och läsa bloggar innan det är dags att ta itu med hemmet. Funderar lite på att göra en bokblogg oxå. Att dela med mig av allt bra jag läser. Vi får se, tanken får ligga och gro en stund.
Dagens blog blir Alla dagar som kom och gick. Skön läsning som alltid gör mig sugen på att pyssla på ett eller annat sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar