Jag vet jag vet, det har inte blivit något skrivet här på 100 år. Men det har hänt så mycket att jag har varken haft tid eller ork att sätta mig här. Men nu ska jag försöka uppdatera er om vad som händer i livet.
Jobbet fick mig att må så dåligt att jag till slut var tvungen att gå till läkare. Så nu äter jag medicin: antidepressiva, ångestdämpande och insomningstabletter. Jag insåg då att det absolut inte funkade längre. Så nu har jag slutat där, och vill aldrig mer se stället igen.
Var hemma hos min kära Karro för två veckor sen och tog en kaffe, och då berättade hon att hon hade börjat plugga. Jag blev genast jättetänd på den idén, så det första jag gjorde på måndag morgon var att ringa till skolan. Måndagen efter fick jag börja. Så nu har jag precis slutfört min första vecka i skolan på jag vet inte hur många år. Men skoj är det. Allting flyter på och det är jättekul. Känns verkligen som att jag fattade rätt beslut, och att livet är på väg åt rätt håll nu. Och framför allt känns det som att det är jag som styr mitt liv nu, och inte att min depression och ångest styr mig. Det är en underbar känsla kan jag tala om. Att vakna varje morgon och inte känna att man bara vill dra täcket över huvudet och aldrig mer komma fram, det är en känsla så otroligt stor att den inte går att beskriva.
Det enda jag var lite ledsen över var att jag var tvungen att sluta med homepartyjobbet oxå, eftersom att jag slutade. Jag älskar att jobba med det, och eftersom att man numera är fattig student så behövs även pengarna allt för väl. Så jag satte mig på nätet och kollade upp vilka företag som finns. Nästan genast hittade jag ett otroligt bra företag. De har ett otroligt stort sortiment, och otroligt bra priser. Så jag skickade iväg ett mail dit, och ringde även lite senare och pratade med dom. Så nästa vecka får jag mina grejer och kan sätta igång och boka in partyn och sätta igång och jobba. Gud vad kul det ska bli.
Så nu vet ni vad som händer i livet. Det är fortfarande tufft mellan varven, men jag har ett sånt otroligt stöd från sambon. Och det känns som om livet är på väg åt rätt håll nu. Min medicin kommer jag att få äta länge länge, kanske för alltid, kanske bara något år, men om den hjälper till att hålla mina depressioner borta så gör det mig ingenting att jag måste äta den.
Nu ska jag försöka hitta alla härliga bloggar jag hade i mina bokmärken. De försvann när jag var tvungen att formatera om datorn, men det får ni höra om någon annan gång.
Dagens blog blir Linda Skugge. Jag håller inte alltid med i det hon tycker, ibland tycker jag att hon är helt ute och cyklar. Men i mycket annat tycker jag att hon har så rätt så. Läs och njut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar