Jag har haft en vecka när allt verkar ha gått åt rätt håll. Medicinen verkade fungera, och jag klarade till och med av att gå ut utan att ta mina ångestdämpande först. Dock inte utan min mp3spelare för att skärma av yttervärlden. Men i alla fall, ett steg i ett riktning. Jag kunde även titta på sorgliga saker på tv, och gråta, utan att känna det som om världen gick under. Jag kunde skratta och jag fick ny energi.
Nu är allt på väg åt fel håll igen. Jag går inte ut, jag har konstant ångest och allt känns som förut igen. Ingen energi och jag lägger över allt för mycket ansvar på sambon. Så vi får se om läkaren ringer upp idag, jag lämnade ett meddelande igår. Annars får väl vi ringa igen, för det här är ohållbart.
Något kul är i alla fall att vi får våran nya tvättmaskin idag. Våran gamla har ju stått obrukbar i några veckor nu. Och med fem personer i familjen och en mängd katter, så är det lite jobbigt att bara kunna tvätta när det finns en ledig tid i tvättstugan. Så att så fort den är installerad och klar så ska jag sätta igång och tvätta. Handdukarna är slut, loppan är inne på sitt sista ombyte kläder, jag har inga toppar rena osv osv.
Men först, två koppar kaffe för att få igång motorerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar