Äntligen

Nu är allt på väg att bli bättre igen. Den värsta depressionen är borta, min enda oro nu är dock att jag är på väg för högt upp. Det verkar som så. Jag skrattar högre, pratar mer, sover mindre och jag saker spontant som jag kanske borde tänkt över först.
Som att pierca vänster ögonbryn, vilket jag gjorde för 1½ vecka sen. Eller att beställa tid för att pierca det andra på fredag, vilket jag ringde och gjorde idag.
Eller att köpa ett par röda lolita-skor trots att jag aldrig använder såna. Men de passar fint till kort kjol de gånger man går ut på krogen.
En av de lite mer normala saker jag har gjort är att börja läsa Svenska A på Komvux. Jag betar sakta men säkert igenom de kurser som behövs för att jag ska göra högskoleprovet. När det blir vet jag dock inte.
Just nu tänker jag njuta av min uppåtgående mani. Jag vet att så småningom kommer jag ändå att krascha, så då kan man lika gärna njuta av vägen upp