I början, när det var slut med K så körde han den där stilen att han betedde sig precis som vanligt, som om det inte var slut. Efter nån vecka fick jag nog och förklarade åter igen att det var slut. Då gick han in i perioden där han försökte charma sig tillbaka. Visa att allt som han tidigare gjort nu var det som borta. Det köpte jag inte heller. Jag tänkte som så att om det är som han säger så kommer han att fortsätta vara så där snäll och go. Efter en vecka slutade han med det.
Sen kom fasen from hell. Där är vi nu. Han fladdrar runt här som ett slottsspöke. Han gör allt för att jag ska märka hur lite han äter. Sen gör han mig väldigt medveten om att han faktiskt spyr upp det ibland. Och allt är för hur dåligt han mår nu när jag gjorde slut med honom. Så nu ska jag gå omkring och trösta honom för hur ledsen han är. Fuck that. Sen när han satt och sa att han önskade att det kunde blivit annorlunda svarade jag med att det var han som avslutade vårat förhållande även om jag var den som gjorde slut. Han bodde ha tänkt efter lite att jag tydligen är hans anledning till att leva innan han sprang i väg med en tjej när vi var ute, och inte kom tillbaka förens efter en timma. Gud vet vad som hände. Samma tjej hade han redan tafsat på när jag satt där. Eller den gången han fick bli hemkörd av polisen för att han var så full, och han slängde in mig i dörrposten med all kraft. Då blir det världens bråk. För ja han är så medveten om vad han har gjort för fel, och han önskar att det aldrig hänt och buhu så springer han in i sovrummet som gråter.
För det verkar vara det enda som är viktigt för honom : att jag gjorde slut. Det är det enda som räknas. Att jag gjorde slut pga de saker han gjorde mot mig och barnen, det är tydligen betydelselösa. Kan inte nån bara komma och ta mig härifrån. Jag orkar inte vara kvar här längre. Jag orkar inte se på honom. Hans fina spel han visar upp när jag är i närheten. Han äter alltid mycket när jag inte är där, men sitter jag med så petar han i sig maten och säger att han inte alls har aptit. Och har han ätit när jag inte är där så spyr han inte. Jag är så less på hela skiten och vill bara dra. Vill inte finnas mer, orkar inte med såna här dagar. Orkar inte med livet just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar