Just nu sitter jag med ett smycke på mig som är mer dyrbart än drottningens tiara. Ni ska få historien bakom hur jag lyckades komma över detta underbara smycke helt gratis.
Maja har varit inne i en trotsperiod i en månad ungefär, något som har medfört att här hemma har det för det mesta varit världskrig. Jag har alltid varit väldigt högljudd när jag är arg och Maja är inte sämre hon. Jag kan skrika och gapa, men det är dock aldrig hårda ord blir sagda, i alla fall inte till barnen. Nåt ex har säkert fått nån släng av sleven. 
Men för att återgå, Maja, trots, världskrig.
Så här hemma har det varit en hel del gap och skrik den senaste månaden. Jag hade inte blivit förvånad om grannarna hade kommit upp och bett oss sluta för att deras rutor var på väg att skaka sönder.
Idag hämtade jag för ovanlighetens skull en väldigt glad skrutta på dagis. Hon skrattade, skojade och pratade hela vägen hem. När vi kom hem var det dags för mig att börja med maten. Leo tittade på Mora Träsk och sjöng med och dansade, och Maja satte sig och pärlade. Sen kommer hon till mig och ger mig ett halsband hon har gjort, av den enkla anledningen att hon älskar mig och att jag är världens bästa mamma.
Det var tur att hon snabbt gick ut i köket så jag slapp förklara för henne varför mamma grät när hon var glad. Gråter gör man ju när man är ledsen. Här har vi bråkat så jag har trot att huset ska rasa samman i en månad, det är inte många sekunder åt gången vi har hållit sams. Men trots allt det så är hon ändå så säker på min kärlek till henne, och hon tycker att jag är världens bästa mamma.
Så drottningen kan spatsera runt med sin tiara bäst hon vill, jag bär mitt halsband med mer stolthet än vad hon någonsin kommer att känna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar