Uppe med tuppen

dag blev det inte ett lika mysigt sätt att bli väckt på. K och skruttan storbråkade. Jag fattar fortfarande inte varför. Och hur kan en 25-åring fortfarande har treårstrots? Alltså, mer än hälften av alla bråk mellan K och skruttan beror på K. Han ska ju föreställa vuxen. Det händer mer och mer att jag drömmer mig bort om dagarna, till en lägenhet där det bara är jag och barnen.

Självklart så kommer K att få träffa barnen när vi flyttat ifrån varandra, han får träffa dem dagligen om han vill. Men det blir inget delat boende här inte. Har man inte ansvar nog att se till att hyror blir betalda så har man inte tillräckligt med förnuft i kroppen för att ha två barn boende hos sig 50%.

Humöret blev lite bättre efter morgonkaffet, bloggläsandet och prat med underbara J på msn. Han blir nog bara bättre och bättre.