Det slår aldrig fel

Vi hade ätit klart. Allting var undanplockat och avtorkat. Diskmaskinen var igång. Skruttan satt och målade med Timon och Pumbaa på datorn, lillklutt sprang runt och lekte för sig själv. Kaffet var upphällt och det var lugnt och tyst. Tar min bok och min kaffekopp och placerar mig i fåtöljen. Slår upp boken, hinner med att läsa en rad så sätter det igång. “Mamma kom och hjälp mig att ändra till pensel på spelet.” Tusen gånger upprepades den meningen. Lillklutt ville ha hjälp med att stänga en nyckelkedja. Jag stängde. Han öppnade den igen och räckte fram den och sa “tänga”. Jag stängde. Osv osv. Jag suckade och la undan boken. I samma sekund som boken hamnar på bordet återgår barnen till att leka fint för sig själva. Jag tar upp boken igen, slår upp den och läser en rad. Sen utspelas samma scen som ovan igen.