Stackars

Nu går Björn Ranelid ut i pressen och berättar att han mår dåligt, för han är minsann mobbad. Satte kaffet i halsen när jag läste det. Alla har väl läst hans angrepp på i stort sett alla författare? I nästa stycke ska han spela ödmjuk, men gör det mycket dåligt. Han säger att han inte vill framhäva sig själv, men ber i nästa ögonblick fotografen läsa upp olika omdömen om honom. Fotografen väljer ett stycke att läsa högt, men herr Ranelid ber honom genast att läsa ett annat, som hyllar honom så mycket mer. Jag blir bara full i skratt när jag läser det, och undrar hur det står till i huvudet på Björn egentligen