Efter lite prat med lillebror, och ett samtal med sötnosen så känner jag att det här kommer att ordna sig. Nu förstår jag bättre hur han menar, och han vet att jag väntar på honom.
Skruttan har fortfarande ont i foten, så i morgon efter att hon har vaknat till liv så åker jag med henne till akuten. När hon skulle stödja på foten ikväll så rasade hon ihop. Så trots att det varken är rött eller svullet så vill jag gärna kolla upp det.
K är som vanligt ett arsel. Inte så oväntat, det visste jag att han skulle bli efter att sötnosen varit här. I natt vaknade Lillklutt och hade så ont i magen att han inte kunde sträcka ut benen ordentligt. Anledningen var att han var vrålhungrig för att K inte hade gett honom en ordentlig middag. Arg som ett bi så skäller jag sen på K och säger att om det ska fortsätta så här så får han inte ha barnen. Det där är ju på gränsen till vanvård. Då får jag höra av K att jag får ta och skärpa mig. Jag orkade inte ens bry mig. Sen upplyste jag honom om att om han ska tala så till mig så är han inte välkommen hemma hos mig. Jag skiter fullständigt i vad han tycker om mig, men när han är i mitt hem så tänker jag inte ta någon skit från honom. Jag önskar bara att jag hade insett tidigare hur han är. Och att jag hade insett att jag faktiskt är värd något bättre. Jag är inte felfri, men jag står för de fel jag har gjort, och jag försöker lära mig av dem och vara en bra människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar