När jag separerade från äldsta sonens pappa så var det inga problem med hur vi skulle dela upp vårdnaden osv. Allt flöt på bra, och min ängel visade inga tecken på att må värre än vad man kan räkna med när något sånt händer. Hans pappa och jag kom bra överens och kunde umgås som en familj ändå.
Nu är det en helt annan sits. Min skrutta har det jobbigt och jag vet inte vad jag ska göra. Hon älskar sin pappa, men verkar inte tycka det minsta om honom. Så fort han är i närheten blir hon bråkig. Hon kastar saker, slåss, gör illa sin lillebror osv. När K inte är i närheten är hon världens ängel. Hon säger ofta när K tar tag i henne att det gör ont. Det hjälper inte heller hur många gånger jag säger åt K att han måste skärpa sig i sitt sätt mot henne. Mot lillklutt är K väldigt kärleksfull, men inte mot skruttan. Han snäser åt henne, och det finns ingen större värme i hans röst. Han säger att det är för att hon är så bråkig. Men det ska väl inte spela någon roll. Jag är inte sån mot henne även fast hon är bråkig.
Så frågan är då, ska jag fortsätta att skicka henne till pappa? Hon älskar ju honom som sagt, men jag märker att hon inte mår bra av hur allt är, eller rättare sagt hur K är. Eller ska jag ha henne hos mig hela tiden? Hur kommer hon må då? Kommer det att vara bättre för henne, eller kommer hon må ännu sämre av det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar