Snurrande tankar

Mitt huvud är hela tiden fullt med tankar på sötnosen. Den största just nu är att jag verkligen vill vara hans flickvän. Men jag vill inte dra upp det varje gång han har varit här heller. Jag vet själv hur tröttsamt jag skulle tycka att det var. Men det skulle vara så underbart att låta hela världen få veta att det är han och jag “på riktigt”. För att inte tala om hur stolt jag skulle känna mig över att få vara det. Så därför är det bitterljuvt varje gång han säger att jag är hans. För jag är ju det, men samtidigt inte.