Jakten på I del 4

Åkte ner på stan direkt efter att jag lämnat småtrollen på dagis idag. Var tvungen att hinna till apoteket innan praktiken. Efter jag var färdig där sprang jag på Heidi med lilla, söta Melinda. Vi stod och pratade ett tag, och vem såg jag då om inte I. Hjärtat slog tio gånger så fort som det brukade göra. Jag trodde att han bara skulle heja och sen fortsätta, eftersom jag stod och pratade med Heidi, men han kom fram och började prata med en gång.

Trots att det var så länge sen vi träffades så var det som om det var igår. Vi pratade i en evighet. Jag fick hans nummer, och han var snabb med att förklara att han gärna skulle komma och dricka kaffe nån dag, kolla film någon kväll när jag är barnledig, och gärna hjälpa till om det behövdes skruvas saker osv. Han känner till hur oteknisk jag är. Och jag kände att de känslor jag haft för honom fortfarande finns kvar. Och nu har jag hans nummer i mobilen och det här kan gå hur bra som helst.

Och han såg så fräsch ut. Inte så där sliten och nedgången som han kan göra mellan varven. Tydligen har han lugnat ner sig så till den grad att han sökt till Subutexbehandlingen här i stan två gånger. Dock har han fått nej båda gångerna, eftersom att han inte har några dokumenterade överdoser. Eeeh, vänta nu, är det inte bättre att han får behandling innan han överdoserar? Tydligen inte.

Men han var lika fin som han alltid har varit. Eller ja, nu när han inte lever som han gjorde innan så är han faktiskt ännu finare. Och jag känner mig som en fjortis och har gått och nynnat med till alla kärlekslåtar som spelades på radio på praktiken. So what. Det här känns bra.