Karma sucks

Jag borde ha vetat bättre än att sitta och skriva om hur bra jag mår och hur bra allt jag flyter på för tillfället. Då kommer karma alltid och ger en en riktig örfil bara för att få en att vakna till.

Båda cheferna borta från jobbet igår. Den ena har semester, så den andra har jobbat tio dagar i streck och vill ha lite ledigt. Who can blame him? Mellanbrodern rycker in som chef. Mellanbrodern surfar och pratar i telefon hela dagen och låter mig slita som ett djur, hann inte gå på toaletten på fyra timmar. Jag är sjukanmäld idag.

Idag skulle jag och mamsen ha åkt och storhandlat, då bostadsbidraget kom igår. Eller skulle ha kommit rättare sagt. För när jag loggar in på mitt konto så sitter det inget bostadsbidrag där. Lilith får panik och börjar storgråta. Jag har ju uppgett till försörjningsstöd att jag ska få bostadsbidrag, vilket kommer att göra att jag kommer att få 3100kr för lite. Valet blir då mat eller hyra, och det valet går inte att göra. Så jag ringer mamma i full panik som lugnar mig. Vi veckohandlar idag så allt finns tills trollen kommer hem på fredag. Sen tar jag kontakt med soc och förklarar, så kommer jag att få mina 3100. Inser logiskt sett att mamma har rätt, men har ändå ångest och måste ta en stesolid och lugna mig.

Har inte fått någon hyresavi än, och utan avi kan man inte betala hyran. Ringde min handläggare igår, men hon var åter idag. Ringde idag, hon är åter i morgon. Ber att få bli kopplad till någon annan. Ingen annan finns heller där idag. Ber att få prata med någon chef. För blir inte hyra betald, får jag en påminnelseavgift. Och har jag inte fått avin i tid så att jag kan betala så tänker jag inte betala avgifter för att de slarvar. Får prata med en jättetrevlig tant som fixar och donar.

Ringer min handläggare på försörjningsstöd. Hon är inte anträffbar på sin telefontid, utan har telefontid i morgon. Mailade henne igår för säkerhetsskull, men eftersom människan inte verkar ha fått så bra i Svenska A, ordförståelse, så är det lika bra att ringa också.

Så nu har jag konstaterat att det är inte på grund av Jantelagen vi svenskar inte vill säga hur bra vi är på vissa saker och hur bra det går för oss, det är helt enkelt för att vi är rädda att karma ska komma och sparka oss i arslet. För det händer varje gång.