Om hur hon kämpar för att få bara en dag till, en timma till, en minut till. Om hur orättvist det är att en sån ung människa som fått kämpa i hela sitt liv ska försvinna just när allting börjar att lösa sig. Om en pappa som förlorar sin dotter, en tjej som förlorar sin syster. Och framför allt, en son som förlorar sin mamma. Och jag inser åter igen hur dyrbar varje sekund är, för man vet aldrig när det är över. Så gör det bästa av varje dag, för ni vet aldrig hur många dagar ni har kvar.
Läs även andra bloggares åsikter om Bloggar, Loo, social ingenjörskonst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar