Grow up or get out

Eftersom att jag tvättar idag så skulle Inttu åka till apoteket åt mig. Så efter att jag varit och lämnat trollen på dagis så skrev jag en lista åt honom vilka mediciner det gällde och sa åt honom att eftersom han hade en del kvar hemma att göra och han hade tänkt att gå hem till sin mamma och pappa så var det kanske lika bra att han åkte på en gång så slapp han stressa.

Tyvärr så hörde han ju bara hälften av vad jag sa och började att gorma och gapa om att jag är alltid sur och grinig och han skulle minsann sova hemma i natt och bla bla. Jag försökte förklara att det var av omtanke jag föreslog att han skulle åka nu. Men som vanligt så lyssnade han inte för då hade han ju varit tvungen att erkänna att allt var ett missförstånd och han hade fått be om ursäkt vilket inte varit hans starka sida den senaste tiden. Så han stövlade ut genom dörren och där stod jag och fattade ingenting.

Nu börjar jag ledsna på hans humörvängningar och att han beter sig som en bortskämd snorunge mellan varven. Antingen får han ta itu med sig själv eller så får det vara, hur mycket jag än älskar honom. Jag har tre barn som jag måste lägga huvudfokus på och ska jag kunna göra det så måste det runt omkring mig vara stabilt. Jag har inte ork eller lust med ett förhållande som är s om hela havet stormar. Och det funkar inte längre att säga att när det ena löst sig så kommer det att bli bra. Och när det löst sig så måste det andra lösa sig för att det ska bli bra. Den enda som kan lösa saker är du, så gör nånting åt det och sluta med alla dessa ursäkter hela tiden.