Men jag är minst lika upprörd över mig själv. Istället för att be Inttu om hjälp så gick jag omkring här hemma och tyckte synd om mig själv som en martyr.
Hade jag bett honom att ta tvätten så hade han gjort det. Hade jag bett honom att damma så hade han gjort det.
Och ja, man kan tycka att jag inte ska behöva be om hjälp, att det ska vara en självklarhet att han ska kliva in när jag inte mår bra.
Men felet ligger inte bara hos honom utan även hos mig. Han måste bli mer lyhörd för hur andra människor mår, men jag behöver även bli bättre på att be om hjälp när jag behöver det.
Så vi får mötas på halva vägen och hitta en nivå som funkar för oss båda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar