Idag har varit en jobbig dag för Maja. Hon har haft mycket tankar och funderingar och känslor kring sin pappa, det som har varit och hur det är nu.
Hon känner sig sviken. Pappa lovade ju att han alltid skulle finnas där för henne, men han bröt det löftet. Det är nog det som har tagit hårdast på henne, att han försvann ifrån hennes vardag.
Jag har försökt att förklara för henne att pappa har en sjukdom som gör att han har gjort dumma saker för att slippa känna efter att han mår dåligt. Men att han försöker att bli frisk och må bra så att han kan vara en del av deras liv igen.
Sen att jag själv inte håller med om något jag säger till henne har inte med saken att göra. Innan man blir beroende har man ett aktivt val varje gång man drar i sig kemikalier genom näsan. Och väljer man att göra det när man har barn förtjänar man inte att få kalla sig för förälder. Bra så.
Men jag skulle aldrig någonsin blanda in mina känslor kring droger och missbruk i hur jag försöker förklara för Maja varför pappa gjort som han gjort. Inte heller försöker jag förminska hennes känslor kring situationen. Klart som fan att hon känner sig sviken, hon blev ju sviken, av sin pappa som hon litade på och såg upp till. Hon har rätt att känna som hon gör, för hon har ju rätt.
En förälder ska finnas där för sina barn oavsett vad, och alltid sätta dem först. Gör man inte det då har man svikit dem. Speciellt om man sätter sitt eget rus framför sina barns trygghet och rättighet till sin förälder.
Published with Blogger-droid v1.7.4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar