Jag och min muff

Nu är jag lycklig, jag slapp att bli skuren i muffen idag. För ungefär 1½ vecka sen fick jag en inåtväxande finne där nämligen. Trodde jag i alla fall. För det hela utvecklades till en böld som det blev småhål på när man torkade sig med en handduk, eller med toapapper osv. Så igår samlade jag mod till mig och ringde vårdcentralen. Men de hade inga tider kvar så jag skulle ringa i morse. Vilket jag gjorde och fick en tid halv tre.

Jag kom dit och satte mig i väntrummet och mådde illa eftersom att jag trodde att jag visste vad som väntade. Muff + skalpell är ingen trevlig kombination enligt mig. Och jag var säker på att just jag skulle få den mest osympatiske läkaren som skulle vägra att ge mig bedövningskräm innan bedövningssprutan. För inte tänker jag låta någon sticka en spruta i muffen på mig utan bedövningskräm.

Men oj så fel jag hade. Jag fick en jättetrevlig doktor. Som inte ens tyckte att det behövdes skäras, tömmas och spolas eftersom det hela tiden går hål på den och den tömmer sig själv. Så jag fick gå därifrån med en hel muff och ett recept på penicilin istället och jag jublade hela vägen till apoteket. Om den däremot inte blivit det minsta bättre tills kuren är avslutad om tio dagar så skulle jag höra av mig, för då behöver de nämligen skära upp och spola rent. Men jag har lovat min muff en fin belöning om den svarar bra på penicilinkuren.