Namnlös

Fy fan vad jag är ledsen och besviken. Inttus fina ord om att han skulle fixa färskvarorna var just inget annat ord. För han har ju ingen aning om när han får pengar och han har inga pengar. Så jag fick be pappa om ett lån. Och ändå så var det Inttu som skrek och gapade på mig trots att det var han som åter igen bröt ett löfte. Jag vill bara kura ihop mig till en boll och gråta.