Jag kan ta ikväll som exempel. Vi satt och småpratade i soffan. Jag säger nåt om att bo i ett litet radhus där man kan öppna ut till trädgården och så kan ungarna springa ut och in som de vill på sommaren. Inttu höll med om att det inte vore så tokigt. Men så tillade han att han kommer ändå aldrig att göra sig av med sin lägenhet eftersom det här är första gången på många år som han har en i eget namn. Sen avslutar han med att det är inte värt det. Och jag förstår precis hur han känner angående lägenheten. Men när han säger att DET är inte värt det så hör jag att JAG är inte värd det. Fast jag vet ju att han inte tycker så. Men såna saker händer jämt med oss. Den ena säger en sak och den andra hör något annat. Men jag tänker ändå sura tills vi ska gå och lägga oss, bara för sakens skull.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar