Förut så såg jag mina barnlediga veckor som en transportsträcka tills de kom hem igen.
Men nu har jag lärt mig att faktiskt passa på att uppskatta det, trots att jag saknar ihjäl mig efter dem.
Nu gör jag sånt som jag inte kan göra när de är hemma. Som att ligga sked med Inttu efter maten och vila. Eller sova middag när jag känner för det utan att behöva ställa larmet för att jag ska hämta dem på dagis. Eller vara uppe sent och sova länge på morgonen.
Men hur skönt det än är finns det inget som kan mäta sig med att ha dem hemma. Men nu har jag lärt mig att även uppskatta egentid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar