Det roliga är att då blir han sur för att han tror att jag är det. Och så brakar det loss och han gormar och gapar och har sig. Istället för att bara fråga om nånting är fel så bestämmer han att nåt är fel och så blir han sur.
Som idag när vi hade skurit upp kärleksmumsen men de behövde vara i kylen en liten stund till. Jag stod och rullade cigg och Inttu skar kakan. Jag säger att den behöver stå i kylen. Han står och torkar av kniven så jag tar en pause från mitt rullande och öppnar kylen för att ställa in brickan igen. Jag är stressad eftersom att vi snart ska iväg och rycker upp kylskåpsdörren ganska hårt. Då får han för sig att jag är sur för att han inte ställde in brickan och börjar att gorma och gapa. Istället för att bara fråga. Gissa vem som leker tysta leken nu tills han ber om ursäkt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar