25 augusti 2011

Nu ska vi reda ut hur det ligger till på riktigt

Idag fick jag hem en kopia på anmälningarna som hade gjort emot mig. Och jag kan ju lugnt konstatera på sättet att skriva att det är grannen på gården bredvid som har anmält. I en av anmälningarna säger hon sig vara Kalle, min BFF. Då borde hon ha sett till att få några saker rätt. Som att han inte är här 3 ggr/veckan som det står i mailet. Eller att barnen är som klister på honom hela tiden han är här. Ja, de blir glada när Kalle kommer, precis som jag blir. Vi kramas och myser för att vi tycker om varandra. Han är en underbar person. Dock så tror jag inte att han uppskattar att hon-som-byter-namn-beroende-på-vem-av-sina-föräldrar-hon-är-osams-med påstår att anmälningen är ifrån honom. Och jo, det syns på sättet en person skriver på vem det är. Speciellt som jag precis fått ett mail ifrån henne, så att jag kan jämföra stilen på språket. Och jag kan garantera att det inte är Kalle som skrivit den anmälan, han skulle inte kunna stava så illa om han försökte.

De här anmälningarna är skrivna med samma stavfel och särskrivningar som grannen på gården bredvid har, så det krävs ingen raketforskare precis för att kunna konstatera att det är hon som ligger bakom. Speciellt inte med tanke på att nästan exakt en vecka innan första anmälningen så fick jag ett argt sms, med nästan samma innehåll som i anmälningarna, ifrån henne.

Och nej, jag "slänger" inte ut mina barn i lekparken så fort vi går upp. Tvärt om får jag hindra dem ifrån att gå ut redan klockan sju på morgonen. De älskar att vara ute och leka, och jag tycker att det är bra att de är ute. Jag tvingar dem inte heller att vara ute, så vill de vara inne så får de vara det. Är de inne istället så sitter de inte hela tiden framför tvn heller, som det står i anmälan. Vi har tv-fri lektid här hemma, vardag som helg. Just för tillfället är de inne på Leos rum och bygger lego. De får titta på tv medan jag lagar mat, och medan jag diskar efter maten. På helgerna startar de tvn när de vaknar och så får de vakna till liv i soffan tills det är frukost. Då stängs tvn av. Hennes dotter däremot knäpper igång datorn så fort hon kommer hem, och så sitter hon där hela tiden. Jag kan räkna på ena handens fingrar när jag har sett henne ute.

Jag har inte heller knarkat ihop med deras pappa (vad nu det har med nuläget att göra) och förlorade inte heller vårdnaden om Rasmus på grund av det. Jag har tidigare skrivit om det, varför Rasmus pappa fick hela boendet. Boende och vårdnad är inte samma sak. Det borde ju du veta, du förlorade ju till och med umgängesrätten med din dotter och fick inte ens ringa till henne.

I anmälan påstås det att jag är en fara för mina barn men att jag manipulerar alla myndigheter till att tro att allt är bara fint. Det stämmer inte heller. Tvärt om har jag en väldigt öppen dialog med min handläggare om mitt mående, och söker det stöd och den hjälp jag behöver. Det är också därför det inte blir någon utredning kring de här anmälningarna.

Det står även att jag snackar skit om deras pappa till dem. Till det har jag bara att säga Fuck you. Jag skulle aldrig säga ett ont ord till dem om deras pappa, eller någon annan de bryr sig om. Varför skulle jag vilja göra mina egna barn så illa? Inte heller ljuger jag ihop saker han har gjort, allt jag påstår att han har gjort har jag också bevis för i form av domslut och polisrapporter. Däremot har jag setat vid hennes köksbord många gånger och med förfäran hört hur hon snackat skit om sin ena dotters pappa, när dottern sitter vid datorn bara en meter bort och hör varje ord som sägs.

Det påstås också att jag äter mycket mediciner. Hmmm ska vi se nu. Jag äter p-piller (och vad jag vet förvandlar de inte en till en galen mördare), jag äter ångestblockerande som tar bort ångest och inte alls är samma sak som ångestdämpande som man kan bli trött och slö av. Jag äter stämningsstabiliserande som i stort sett alla med Borderline gör. Varför? Jo, för att man ska bli stabil och inte åka upp och ner som en jojo i känsloregistret. Sist äter jag sömntabletter så att jag inte ska gå vaken i tre dygn och se och höra saker som inte finns. Min kropp blir nämligen inte sömnig. Det är inte starka sömntabletter, och jag växlar mellan två olika för att kroppen inte ska utveckla en tolerans, vilket gör att jag kan äta lägsta dosen.

Tydligen är jag en fara för mina barn och de växer upp i en icke stimulerande miljö. Det är därför hela lägenheten är fylld med pyssel och teckningar ifrån dem. Det är därför vi läser varje dag efter skolan och dagis. Hade jag varit en fara för mina barn hade min psykolog och min läkare anmält mig, de har nämligen anmälningsplikt.

De växer inte som de ska heller tydligen. Det är inte hälsosamt att äta pasta varje dag. Vilken tur att vi inte gör det då. Och att vi alltid har en stor skål med grönsaker. Ja, ni kan ju själva kolla igenom veckomatsedlarna för att få en liten insyn i våran kost. Och hade det varit fara för deras hälsa så hade både skolan, dagis, BVC och skolhälsovården reagerat. De har nämligen också anmälningsplikt.

Så ska vi reda ut det här nu alltså. Hon-som-aldrig-kan-bestämma-sig-för-vad-hon-nu-ska-heta har alltså anmält mig för sånt som gjorde att hon själv inte fick ha någon kontakt med sin dotter på bra länge. Jag vet inte varför. Hon är antagligen avundsjuk för att jag inte går under av all skit, utan kämpar på. Jag har inte setat på ett tågspår och väntat på tåget när mitt barn legat och sovit ensam i lägenheten. Jag har inte åkt in och ut på psyk. Så vem av oss är det som är ett psykfall?

Vill du skada mina barn för att du är arg på mig? Vet du vad, kom och ring på min dörr, du vet var jag bor. Kom och säg allt det här till mig istället. Eller är du så feg och ryggradslös att du ger dig på mina barn anonymt? Vet du vad, mycket skit har jag tagit ifrån dig under åren, men när du försöker att skada mina barn så kommer du att inse att du bråkat med helt fel person. En anmälan till ifrån dig eller din familj, ett sms, eller ens en blick så tar jag mailet du skrev till mig tillsammans med anmälningarna och går raka vägen till polisen. De kan också jämföra och se att det kommer ifrån samma person.

Follow Liliths liv och leverne

6 kommentarer:

Jessica sa...

Bra att du står på dig, fortsätt med det!

Diana sa...

trillade in hit via Beas blogg..
oj, va du/ni har hamnat gå igenom!!
jag beundrar verkligen din styrka till att våga/orka kämpa vidare!!

Celine - En Aspergare i mängden sa...

Som en bjön hona vaktar hon på sina barn. Men jag tycker du gör helt rätt.

Jag tycker det blivit för lätt att anmäla. Många gånger räcker det ju med livlig fantasi, man behöver ju inte ens ha något konkret att ta på. *suckar*

Siram sa...

Vilka människor det finns! Stå på dig!

Crazylicious sa...

Du verkar vara stark, ja, och jag blir helt paff att du i hela inlägget faktiskt inte har en agressiv ton! DET om något är värt en eloge :-D Jag känner dig inte för fem öre, men hejar ändå. Skönt att du verkar ta det med någorlunda ro iaf och att soc är kloka nog att inte ta detta med anmälningarna på allvar. Kram/Disan

Barnens Hjältar sa...

Jag tycker det är för djävligt rent av att du känner att du skall behöva förklara huruvida dina barn tittar på TV eller inte. Det skall alla andra fullkomligt skita i.

Jag har inte läst här så länge men vad jag har sett tycker jag du verka klara dig bra. Oftas får ju vi med diagnoser kompensera genom att vara ännu bättre föräldrar bara för att alla andra förväntar sig att man inte är det. Stå på dig! You go girl!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...