Lilith.se

Djungeltrumman gick fort som väntat och det dröjde inte länge förens mamma ringde. Men jag orkade bara inte svara. Jag svarade nån gång på eftermiddagen och visst. Jag hatade henne och nu hade jag fått min hämnd osv. Jag bara satt och grät och orkade inte ens försvara mig. Jag har alltid fått försvara mig och nu är orken slut. Och tårarna också. När vi lade på så grät jag ännu mer allt medans Inttu försökte trösta mig. Jag har gråtit slut på tårar nu. På min blogg skriver jag mina tankar, känslor och upplevelser, ur min egen synvinkel. Vill man inte veta så behöver man inte läsa.

Och jag tänker inte försöka diskutera med någon som inte lyssnar, som redan bestämt sig för hur allt är. För oavsett vad så älskar jag min mamma över allt annat. Hon har alltid funnits där för mig och jag har aldrig någonsin sagt något annat. Däremot har jag gång på gång både skrivit här på bloggen och berättat för alla hur underbar hon faktiskt är. Mamma var den enda som fanns där för mig när jag var liten och hon har funnits där hela tiden. Men det spelar ingen roll nu tydligen för hon har bestämt sig för att jag hatar henne, så nu har jag ingen mamma längre. Inte så som jag tidigare haft en mamma.