Hon är så underbar.

Fy så jag mådde när jag vaknade. Ångesten hade visst bestämt sig för att göra mig sällskap på morgonen så att jag slapp sitta ensam vid datorn. Tack för det herr Ågren. I vanliga fall brukar det lätta efter morgonkaffet när medicinen fått göra sin verkan, men inte idag inte. Bara att ta sig in i duschen var ett helt projekt.

Hade ju tid hos min psykolog idag, men tänkte avboka det. Tills jag kom fram till att det är ju nu jag inte ska avboka. Det tjänar ju ingenting till att bara gå dit när jag mår bra.

Sagt och gjort, slänga på lite smink och bege sig iväg. Och gud vad jag är glad att jag gick dit. Hon är verkligen helt underbar. Hur jag skulle klara mig utan henne, det har jag ingen aning om. Nu känner jag mig tio ton lättare. Om jag hängde med huvudet på väg dit så bar jag det högt på väg hem. Och även om herr Ågren fortfarande gör mig sällskap idag, så lyssnar jag inte så värst mycket på honom.

Nu blir det lite lunch och sen vila middag. Ångesten gör mig trött, men jag vet att när jag vaknar om någon timma eller så, så kommer jag att känna mig taggad som bara den.