Att vara halv

Idag verkar inte bli så mycket roligare än igår. Dagarna när inte trollen är här går så oerhört långsamt, det finns liksom ingen mening när de inte är här. Lägenheten förlorar sin puls utan tassandet av fötter.

Att inte ha något att göra är skönt när de är här, för då vet jag ändå att det kommer att vara full fart största delen av tiden, så de där små stunderna av lugn är bara tacksamt. Men när de inte är här så är största delen av tiden fylld med att inte ha något att göra. Och jag tappar lusten att göra något när de inte är här. När vänjer man sig vid att vara mamma utan barn? Jag har ju haft det så här i flera år och fortfarande inte vant mig. Vänjer man sig någonsin?