Jag var ju hos pyskologen idag som sagt och fokus idag låg på nutid, då främst barnen och hur jag ska hantera allt kring dem. Speciellt Maja. Hon är så smart lilla fröken att hon fattar att det jag säger om att pappa måste jobba och det är därför de är här inte är sant. Och för tillfället är jag den enda föräldern hon har att luta sig mot. Och för varje fråga hon har så kommer jag med en ny lögn, och hon märker det. Så min psykolog rådde mig till att berätta sanningen för henne, för det är bättre för henne än alla hemska scenarion hon kan måla upp i sitt huvud om vad det hemska är som mamma inte berättar.
Och så kom då deras pappa hit idag. Vad han nu skulle hit och göra för han knappade mer på mobilen än umgicks med dem. Han läste en rad i boken, knappade på mobilen, läste en till osv. Och när han skulle gå så bröt Maja givetvis ihop. Och hela mitt hjärta gick i tusen bitar av att se henne så ledsen för att han är en satans idiot.
När hon lugnat sig så kom det åter igen tusen frågor så det var bara för mig att bita i det sura äpplet och berätta för henne. Jag sa att den kvällen jag kom och hämtade dem med Stefan så var det för att pappa var hos polisen för att han gjort något man inte får göra, och det är därför de bor hos mamma nu. Hon frågade då om han dödat nån.(!) Det är alltså sånt hon har gått och funderat på. Så jag förklarade att han inte har varit dum mot någon, varit elak eller gjort illa någon, men att han gjort något man inte får och därför hade han fått vara hos polisen. Sen berättade jag att sen så skulle pappa få träffa en domare och berätta vad han hade gjort, så skulle domaren bestämma ett straff för pappa, precis som jag gör med barnen när de gjort något de inte får. Och att det kanske blir så att domaren bestämmer att pappa måste sitta i fängelse ett litet tag. Men att vi får hoppas på att han bara får utegångsförbud (fotboja). Sen att jag personligen hoppas på dödsstraff var väl inte något jag kände ett behov av att berätta för henne.
Självklart blev hon jätteledsen och vi satt länge i sovrummet och grät ihop och kramades. Sen gick jag för att duscha Leo, och när jag kom ut ut badrummet efter det (max tio minuter) hade lilla gumman fyllt tre papper med orden "pappa varfur" (beundra hennes stavningstalanger). Fattar ni, tre papper med en fråga om varför pappa gjorde så. Då brast mitt hjärta igen. Jag ringde upp deras pappa för att berätta för honom att nu vet Maja. Även om jag aldrig vill ha mer med honom att göra så tycker jag ändå att han har rätt att veta vad jag säger till hans barn.
Sen blev jag riktigt förbannad. För då börjar han leka martyr om att ooooh vad han hatar sig själv och bla bla bla. Ursäkta, men hur fan kom det här att handla om dig? Det handlar om att din dotter skriver rad efter rad med varför och hur dåligt hon mår av det här. Och jag förklarade för honom hur mycket jag hatar honom för att han ställer till med en satans röra och sen bara överlåter åt mig att ta hand om allt. Och att han får fan börja ta ansvar, för så länge han också är vårdnadshavare så har han försörjningsplikt även om barnen bor hos mig. Men åååh han har ju inga pengar. Nehej, och hur hade du då tänkt att ta hand om barnen om de varit hos dig? Jag lever för tillfället under existens minimum och lyckas att se till att de har mat i magen. Han får väl sälja ett av sina feta smycken, slänga ut en av sina alla tvapparater på blocket eller vad fan som helst. Men nej då. Han ställer till livet för oss alla och sen bara lutar sig tillbaka och låter mig ta hand om allt. Det är jag som får kämpa för att de ska ha mat i magen och kläder på kroppen för tillfället. Det är jag som får torka skruttans tårar. Det är jag som är så slutkörd av allt att jag kunnat sova dygnet runt. Det är jag som måste ta hand om barnens humörsvängningar och trösta dem när de slår sig, finnas där när de inte mår bra och vara deras stöd.
Så snälla tomten, det enda jag önskar mig i julklapp är att fanskapet hamnar framför tåget för att han gör så här mot oss.
1 kommentar:
Herre jävlar!! Stackars dej!! Du har ett riktigt helvete förstår jag. Tycker jättesynd om dej. Om jag kunde göra något för dej... Men vet inte var du bor. Själv bor jag lite utanför Växjö i Småland. Vilken egoist han är den där idioten. Och han ska få vara pappa. Det är inte rättvist mot någon. Stackars lilla tös som har det så svårt. Men jag tror att det var bra att du berättade det för henne. Annars kanske hon hade fått höra det från någon annan. Lilla Maja...
Tänker på dej, med allt ansvar du har, ensam. Och till Julen och allt. Det är inte rättvist.
Bamsekramar från mej.
Skicka en kommentar