Lagom tills jag skulle ner och hämta upp sista tvätten så ringde de från öppenvården om utredningen jag gick innan sommaren. Jag skulle ju bli kallad för att få veta vad den visade och vad nästa steg blev. Jag skulle ha blivit kallad i Augusti men fick vänta tills nu. Så jag har tid där om två veckor, precis innan psykologen, för att få veta vad den visade. Bättre sent än aldrig antar jag. Men visar den ingenting så vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Läkaren har ju kommit fram till att det är något, men han har än så länge inte lyckats lista ut vad. Och innan jag vet det så vet jag ju inte heller vad jag ska göra förutom att knapra mina mediciner som hjälper, men inte tar bort allt.
Jag bjöd över Karro på mat i morgon också. Hennes dotter åker ju till sin pappa för en vecka då, och jag vet precis hur jobbiga de fredagarna är. Det sista man vill göra då är att ställa sig och laga mat, så hon kan gärna få komma och äta med oss. Plus att det är nästan en vecka sen vi träffades så det är nästan så man får abstinens. Vi brukar ju oftast träffas några gånger i veckan och dricka kaffe och skvallra.
Nu har barnen blivit omstoppade och god natt-pussade på så jag ska ta och titta på lite serier innan jag kryper ner i sängen. Förhoppningsvis somnar jag lika bra som igår. Fast igår var nästan lite läskigt, för när jag vaknade i morse så var sista timman innan jag lade mig igår bara en enda stor minneslucka. Antar att hjärnan hade fått nog av för lite sömn och helt enkelt stängde ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar