Igår kväll satt jag och svor över ryggen och läkares oförmåga att faktiskt lyssna på sina patienter när jag kom att tänka på en sak. För något år sen var jag på VC och fick faktiskt träffa en läkare som lyssnade på mig, läste igenom journalen och tog min dåliga rygg på allvar. Jag passade då på att beklaga mig lite om att oftast får jag ingen hjälp alls utan blir bara hemskickad med lite muskelavslappnande vilket inte hjälper mot muskelinflammation alls. Så han skrev ut två 100-pack med burkar och sa att när det kommer tillbaka så kan jag bara köra igång en ny kur själv med tre tabletter i fem dagar. Och jag hade fortfarande lite drygt en kur kvar. Så igång med den behandlingen igår kväll och i morse kändes det redan bättre.
Det var väl också det enda bra när alarmet ringde klockan sex i morse. I tre veckor har jag inte behövt gå upp tidigare än nio. Men det var bara att masa sig upp, köra igång kaffe, morgoncigg och medicin. Sen in och väcka Maja och se till att inte väcka Leo som inte ska upp förens strax innan halv sju.
Så här sitter jag nu med mitt morgonkaffe. Maja sitter och mumsar frukost och om en kvart ska jag gå in och väcka Leo. Jag hade kunnat göra vad som helst för att få ha lov en dag till, oavsett hur mycket jag har gnällt om bråkiga ungar och brist på lugn och ro. Jag föredrar bråkiga barn och sovmorgon vilken dag som helst.
Bara en dag till snälla
Bara en dag till snälla
1 kommentar:
Så skönt att ryggen känns bättre, mindre skönt att behöva gå upp, jag har en dag kvar innan allvaret börjar för mig. Ha en bra dag!
Skicka en kommentar