Besöket hos sjuksyster var så typiskt Maja. Det ska ta ungefär en halvtimma men tog en timma för att fröken pratade om precis allt och ingenting hela tiden. Allt var jättebra, förutom hennes syn. Hon hade väldigt svårt att se även de halvstora bokstäverna, och så verkar hon att ha ett brytningsfel eftersom att hon hade lite svårt att se vilken av bokstäverna sjuksyster pekade på. Så hon ska skriva en remiss till ögonkliniken. Troligtvis blir det glasögon för damen, men det hade jag väntat mig eftersom att hennes pappa har linser och jag skulle behöva läsglasögon.
Sen gick vi och hämtade Leo och sen hem så att jag fick mitt efterlängtade kaffe. Trollen pysslade med sitt och jag pysslade med mitt medan jag väntade på att mamma skulle komma över. Men tänkte att med våran tajming så kommer hon säkert precis när vi sätter oss för att äta. Men maten blev klar och ingen mamma kom. Så då tänkte jag att då kommer hon att komma precis när hela nattningsproceduren ska köra igång. Men när jag hade ätit klart och stod och tog en cigg så ringde hon och var jättedålig. Så hon kommer en annan dag.
Efter maten så fixade jag i ordning köket och sen fixade jag i ordning barnen för sängen så nu ligger dem.
I morgon ska jag ringa och boka tid hos min läkare för att diskutera sjukersättning. För efter ett tips från grannen så kollade jag upp lite vad det är som krävs, och det stämmer ju in på mig rätt bra. Plus att jag vet ju att de problem som min diagnos medför aldrig kommer att försvinna. De dämpas av medicinen jag äter, och jag funkar bra så länge allt runt omkring funkar bra. Men livet är inte problemfritt vilket betyder att jag med jämna mellanrum alltid kommer att komma i svackor som kräver en längre sjukskrivning. Även positiva saker påverkar mig och mitt mående negativt. Alla stora saker helt enkelt, positiva och negativa. Och jag har försökt mig på allt och inget funkar under en längre period. Jag har jobbat, pluggat, arbetstränat, steget före arbetsträna, studerat med individuell anpassning. Det slutar med att jag går in i en svacka och mår skit och blir sjukskriven under en längre period. Och min diagnos är ju något jag alltid kommer att leva med, det går inte att bota. Så hur mycket jag än vill jobba så måste jag även inse verkligheten. Och vilken arbetsgivare kommer att behålla en anställd som är sjukskriven i mellan sex månader och ett år lite då och då? Knappast.
Nu ska jag krypa ner under filten och titta på serier tills det är dags att krypa ner under täcket.
Kvällsmys
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar