Hopp ner i kaninhålet igen

Och knappt hann livslusten komma tillbaka förens allt bara blev svart igen. Helt utan förvarning. Jag vaknade i morse och kände massor med positiv energi. Men sakta men säkert så försvann den lite i taget och nu är jag tillbaka på noll igen. Och jag hann inte med ens hälften av vad jag skulle ha gjort idag.

• Få i ordning köket vilket jag inte orkade igår (det blev gjort)
  
• Städa badrummet (Haha knappast. Det projektet har jag haft i en månad nu så varför trodde jag att det skulle bli gjort idag?)
  
• Vika tvätt (inte det heller nej)
  
• Tvätta minst två maskiner, gärna fyra (Det blev 1½)
  
• Slänga ut en massa kläder på Tradera (Jajamen det blev gjort)
  
• Fota kläder till nästa omgång (Det fixade jag också, dock har jag inte ens orkat stoppa in minneskortet i datorn och föra över bilderna)
  
• Gå till Lidl, vilket jag inte orkade igår efter jag varit på stan (Enbart för att jag var tvungen annars hade vi inte haft något att äta eller dricka)
  
• Dammsuga (Nopes, inte det heller)

Sånt som folk gör på bara några timmar fick jag inte gjort idag. Orken fanns inte. Jag behöver en paus. Ifrån allt, ifrån mig själv, ifrån alla krav. Jag vill kunna ligga en hel eftermiddag i sängen och titta på film, bara värma en matlåda när jag blir hungrig och kunna sova tills jag vaknar av mig själv. Jag vill ha tillbaka mitt liv. I alla fall för ett litet tag, tillräckligt länge för att kunna ladda batterierna och bli mig själv igen. Bli hon som orkar, som vet att allt fixar sig oavsett hur tufft det är mellan varven.

För just nu vet jag inte det. Just nu känns det som om det kommer att vara så här för alltid, som om jag kommer att vara så här för alltid. Och jag klarar inte det. Jag vill kunna njuta av att det är sol ute istället för att dra ner persiennerna. Jag vill kunna le åt att höra ungarna leka inne på rummet istället för att bli irriterad över att det snart blir tjafs mellan dem igen.

Så idag flydde jag hemmet efter att Rasmus kommit hem och vi hade ätit. Jag gick ner till grannarna i drygt en timma och drack kaffe, pratade wrestling och bara umgicks. Och jag ville inte gå hem. Jag ville stanna kvar där så att jag inte skulle behöva gå hem och ta itu med allt. Men men, när det började närma sig dags för kvällsmat och dusch för dem så var det bara att gå hem igen.

Jag fick läkarintyget idag också och blev positivt överraskad. Antingen formulerade han sig fel när jag var där, eller så har han ändrat sig. För han har skrivit om mina problem, om min bakgrund och nuläget. Han skrev inte heller att han anser att min arbetsförmåga är nedsatt eller icke existerande, utan bara att han inte kan avgöra om hur det kommer att vara i framtiden. Dock har han, på ett väldigt bra sätt, beskrivit alla mina problem under alla år. Så jag hoppas verkligen att FK godkänner sjukersättning. Nu måste jag bara ta mig ner dit för att hämta de papper som ska fyllas i.

Jag håller tummarna för att mamma kan ta dem från lördag till söndag. För jag behöver verkligen det. För jag har inget val, jag måste orka hela vägen.