Trollens pappa kom lagom tills jag hade smetat glasyren på kakan vi skulle fika med. Efter fikat så kröp Leo och han upp i soffan och tittade på Scooby Doo och Maja satt och spelade dator fram till maten var klar.
Och det var efter maten det jobbiga började, när han skulle gå. Leo sa glatt hej då och gick och pysslade med sitt. Maja höll sig fast i honom så att jag fick slita bort henne och när han stängde dörren blev hon hysterisk.
Jag lyckades distrahera henne tillfälligt med att låta henne ge mig handdukarna jag hade tvättat som skulle hängas upp. Men när det var klart gick hon in i sitt sovrum, lyssnade på Jay Smith och bara stirrade rakt fram. Det var nog det värsta. Jag hade väntat mig gråt och skrik. Men hon bara stängde av och försvann in i sin egen lilla värld. Och där satt hon medan jag diskade, duschade Leo och plockade i ordning i badrummet.
Och den sorgen som mötte mig i hennes ögon när jag skulle borsta hennes tänder fick mitt hjärta att gå i tusen bitar. För det var sorg, inte ledsen. Jag vill kunna hjälpa, jag vill kunna göra det bra igen. Mitt barn lider och jag kan inte göra nånting alls för att det ska göra ens lite mindre ont. Jag har aldrig sett henne så här förut. Det är långt förbi ledsen.
Jag antar att hon kommer att ligga vaken länge ikväll. Är hon vaken när jag ska gå och lägga mig så får hon komma in och ligga hos mig.
När jag ser på henne hur allt det här tar på henne så är jag glad att hennes pappa också lider. Han ska lida för vad han har gjort emot henne, emot Leo. Hans hjärta ska vara lika krossat som deras är för att han utsätter dem för det här.
Nu ska jag kura ihop mig under filten och titta på serier tills det är dags att gå och lägga sig. I morgon är det första dagen på en ny vecka. Och då är det också första dagen för oss att ta nya tag, att börja att läka.
Jag önskar så att jag kunde få se dig le så igen. Snart gumman så har vi tagit oss dit
2 kommentarer:
Hej! Ja läser här några ggr i veckan. De gör så ont i mig när ja läser om va dina barn får genomgå just nu. Massor me styrka till er!!!
Gud vad jobbigt ni har det. Stackars er. Men det är bra att du låter positiv i slutet på inlägget.
Styrkekramar till er alla.
Skicka en kommentar