Men hur ska jag kunna få det? Jag skulle aldrig kunna ha en stödfamilj. Dels för att de precis blivit fråntagna sin pappa och för tillfället är jag deras enda trygghet. Och en stödfamilj skulle bara få mig att må sämre. Från det att de åkte tills de kom hem igen, även om det bara var en helg i månaden, så skulle jag bara gå och undra hur de har det, om de vill hem och såna tankar. Jag skulle med andra ord bara öka på mitt dåliga mående.
Men jag inser ju också att så som jag mår nu så måste nånting göras, på nåt sätt för sakta men säkert bryts jag ner lite i taget och jag är rädd för att en dag så kommer jag att må så dåligt att jag inte kommer upp ur sängen. För nu kämpar jag mig inte igenom dag för dag, eller ens en timma i taget. Nu kämpar jag med mina sista krafter för att ta mig igenom minut för minut. Men jag hittar ingen lösning, det finns ingen. Nu är jag allt trollen har. Men samtidigt så inser jag att jag kan inte fortsätta så här, då kommer jag garanterat att gå under.
Nu ska jag krypa ner i sängen. I morgon ska jag till apoteket och på vägen tillbaka ska jag gå förbi Lidl.
Trollen ska få sluta efter lunch i morgon och då ska vi till ica och köpa fredagsmys och så blir det snabbmat till middag och sen ska vi bara slappa hela helgen.
Skickat från en Sony Ericsson mobiltelefon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar