Hon sa att hon under tiden på hans nya dagis observerat honom och att hon ville prata lite med mig och hoppades att jag inte skulle ta illa upp av vad hon hade att säga.
Hon började att säga med att hon tycker att han är en otroligt intelligent kille. Men, och detta har jag tidigare diskuterat med personalen på hans avdelning han gick på innan sommaren, så såg hon en del i hans beteende. Hon visste inte riktigt hur hon skulle uttrycka sig, tror att hon var rädd att jag skulle ta illa upp, men fick i alla fall fram att hon misstänkte att han kunde ha drag av Aspergers. Detta är även något som hans tidigare personal reagerat på som sagt, och när jag var på förmöte på BUP så reagerade psykologen också när jag berättade om hur han är som person, och hans beteende.
Jag sa att jag inte alls tog illa upp, och att jag tvärt om var glad för att det visar på att de ser barnen och tar sig tid med dem. Berättade också att de kommer att utreda det på BUP efter att han har fått hjälp med att hantera sina känslor kring situationen med hans pappa.
Och ja, när jag läser på nätet så kan jag bara säga att hon har rätt. Mycket av det stämmer in på honom. Och ska jag vara ärlig så stör det mig inte så värst mycket. Han är ju fortfarande samma Leo, även om han nu skulle få en diagnos. Enda skillnaden är att både han och jag kommer att få verktyg att arbeta med som funkar bättre. Och att han har rätt att få hjälp när han börjar skolan om han behöver det. Men han kommer ju fortfarande vara precis samma person, bara att jag lättare kommer att kunna förstå hur han fungerar, och varför.
 |
| Jag skulle inte vilja ändra på någonting hos dig mitt älskade hjärta |
6 kommentarer:
Svar:
Ah ja jo ibland så kanske man behöver en krach för att inse något.
Åh! Vad underbart att du inte ser Aspergers som något handikap. Personligen så skulle jag vilja säga Grattis till dig. Jag ser Aspergers som en begåvning snarare än ett handikap. Jag har själv begåvats med Aspergers och misstänker att min ena grabb har det också.
Vad bra att de sett din son på dagis. =) Vill du berätta om honom? Frivilligt. =) Du kan själv välja om du vill att jag skall publicera kommentaren i min blogg eller inte. Vill du inte skriver du bara "privat" först.
Sv - Tack för ditt långa svar. Jag tror ni är inne på rätt spår. Jag är ju inget profs på Aspergers, har ju bara levvt med deet i 32 år men diagnosen fick jag i början på sommaren.
Bortsett från det med fantasi så var det mig du beskrev som barn kändes det som.
Min grabb Kevin är väldigt lik din son. Hans favoritintresse är smurfar följt av barnfilmer. Smurfar har han med sig vart han går och leker rollekar med. Han har svårt för sociala koder, eller svåprt för. Han vet nog inte ens vad det är. Han säger tack för maten, men bara för att han lärt sig att det skall vara så. Han förstår inte varför.
Han började leka med kompissar först för ett år sedan (är 7 år nu), före dess lekte han brevid.
Han vill ha koll jämt på vad som händer, när och hur. Vardagar med dess rutineer är trygga och då mår han som bäst.
Är det bup som gör utredningar hos er? Här är det habiliteringen.
söt blogg, kolla gärna min om kampen att bli fri från min sjukdom!
Vad fint sätt du såg på det. Mina föräldrar har alltid förnekat mina sjukdomar, varesig det varit anorexi, självskadebeteende, borderline och allt annat som de satt på mig. Har endast kvar borderlinen nu, och allt är så mycket bättre! Så man kan ju bli bättre, trots "åkommorna".
Såg på LD's blogg att du har borderline och är mamma. Är det ok att prata lite med dig om det? Det är så att jag håller på med DBT, någon månad in i programmet, och väntar nu barn. Är så rädd för den genetiska aspekten i borderline, och hur pass jag skulle kunna "smitta" mitt barn. Det krävs ju någon kris eller liknande för att det ska bryta ut, men man kan ju inte skydda sitt barn från allt. Och om det nu skulle bli ett barn med diagnos, så vet jag inte hur jag ska tänka på det.
Hur har allt gått för dig? Tycker att du är stark som pratar om det!
Okej. Jo, samtidigt så vet man inte vad man ska hoppas; om det ska bli en tjej som vänder hatet inåt eller en kille, som blir kriminell? (minns dock inte vad deras form av sjukdomen heter, då de i stället blir mer laglösa)
Jag hoppas verkligen att det ska gå bra för din dotter! Och dig med för den delen, men på något sätt så känns det att en nyutbruten sjukdom är värre. Jag hoppas verkligen att du kan hantera detta! Det är ju väldigt jobbigt. Men det blir bättre ska du se :)
Skicka en kommentar