Jag har gjort det igen. Mått så dåligt och haft sån ångest att sambon har varit tvungen att stanna hemma från jobbet. Jag blir så trött på mig själv. Jag vill ju inte att han ska vara tvungen att vara hemma för att ta allt som jag inte klarar av just nu. Jag som började må så bra. Medicinen fungerade som den skulle, jag mådde relativt bra och min ångest var som bortblåst. Vi kom överens, sambon och jag, om att han kunde börja jobba igen. Så igår kväll slog det till igen. Jag kände mig som ett litet barn, rädd att vara själv. Jag fick sån ångest att inte ens dubbel dos av mina sömntabletter gjorde att jag somnade. Jag låg vaken och vände och vred mig. Sen fick jag ännu mer ångest vid tanken på att sambon skulle stanna hemma för min skull, fastän jag vet att han vill tillbaka till jobbet. Och ju mer ångest jag fick, desto mer uppenbart var det att han var tvungen att vara hemma en dag till. Så det blev en ond cirkel. Till slut, mitt i natten, flera timmar efter att vi gått och lagt oss så funkade mina sömntabletter.
Och nu sitter jag här, med en massa ångest över att sambon var tvungen att vara hemma en dag till. Men nu tänker jag inte gå med på det här längre. Jag ska bryta min onda cirkel av ångest. Jag ska klara av att leva ett normalt liv, kosta vad det kosta vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar