Så ja, klockan är över midnatt och äntligen är sista barnet nattat. Gud vilka hemska föräldrar vi är. Dottern fick somna i soffan, enbart för att det är lättast så, och hon hade varit vaken i 20 timmar med undantag för middagssömnen. Hon vaknade vid fem i morse, var varm, svettig, drömt mardröm och vägrade somna om.
Stora sonen var uppe tills midnatt när jag körde honom i säng, och pliktskyldigast läste några sidor godnattsaga innan jag satte på en cd-saga åt honom. Jag som brukar älska våra nattningsstunder. Inte ikväll, jag var för trött för att orka vara duktig mamma. Loppan har efter en gnällig kväll äntligen somnat.
Så nu har sambon placerat sig med sitt playstation 2, jag uppdaterar här och ska sen läsa ut den superbra bok jag läser: Karin Milles - En mammas dagbok. Den kommer nog att recenseras på bokdagboken i morgon. Och jag fattar inte varför den inte är obligatorisk läsning när man är gravid. Allt är inte så där rosenrött som det är i mammatidningar. Och allt är inte så där humoristiskt som man läser i alla mammaböcker (oftast skrivna av engelskor eller amerikanskor som fött 4 barn och skriver en humoristisk berättelse om det av rädsla för att om folk visste hur det igentligen var så skulle ingen skaffa barn). Missförstå mig inte, jag gillar såna böcker också, och fnissar både en eller två gånger. Men inte är det så på riktigt inte.
Men, nu ska jag inte recensera här inte. Ni får ge er till tåls tills i morgon, och läsa på bokdagboken istället.
Nu ska jag fortsätta med boken, njuta av att alla tre barnen ligger i sina sängar, sura lite över att sambons spel han spelar måste ha så många irriterande ljud och tacka gud för att den här dagen snart är över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar