Så var det åter dags att gå till läkare för justering och ändring av medicinering. Det har ju som bekant inte hjälpt alls den här gången. Jag knaprar piller dygnet runt mot i stort sett allt, men det blir bara värre och värre.
Jag ville igentligen inte gå över huvud taget, för jag är så trött på att de bara höjer alla doser hela tiden, och när det inte heller funkar så byter de medicin, utan någon större utredning av vad som är fel, och det är ett besök som brukar ta ungefär en kvart.
Den här gången fick jag träffa en ny läkare. Han var lång som en flaggstång, och såg lite ut som en galen proffessor. Men han var kanon. Han hade läst igenom min journal som går tillbaka ca 10 år i tiden utan att det har blivit någon ändring. Det första han konstaterade var att jag inte lider av en vanlig depression. Därefter fick jag fylla i en hel massa papper för att vi skulle konstatera vad det är som igentligen är fel.
Jag är inte deprimerad, jag är bipolär och är manodepressiv. Det är därför inga mediciner har hjälpt, under alla dessa år. Och han var helt kanon, och den första läkare någonsin som jag verkligen har känt ett förtroende för. Ett rutinbesök utmynnande istället i en ordentlig utfrågning och massor med information och tog en och en halv timma istället. Och jag var så otroligt lätt om hjärtat när jag gick därifrån, och kunde till och med gå ut och gå ner till stan utan ångest. Jag firade det hela med att köpa en bok. Änglar och demoner av Dan Brown. Jag måste ju ha något som jag kan roa mig med tills mitt bokpaket kommer om några dagar.
Så nu ska jag köra in mig på min nya medicin, som jag troligen måste äta livet ut. Men att äta 4 tabletter dagligen resten av livet gör jag gladeligen om det hindrar mig från att må så som jag har mått. Tack gode gud för doktor Hjalmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar