Under hela sommarlovet så har ängeln varit på bra humör när han varit här. Visst, har han saknat pappa ibland, men då tar han telefonen och ringer honom, och sen var det ur världen. Jag tyckte det var så skönt, för innan sommaren kunde han gråta halva nätterna för att han saknade pappa, trots att det ibland var dagen innan han skulle åka dit.
Igår, första dagen i skolan, hände det igen när han skulle lägga sig. Efter god-natt-läsningen började han att gråta: han saknade pappa. Då började min hjärna att arbeta igen. Det är gråt efter pappa när det är skola, men inte under sommarlovet. Kan det då vara så att det inte är sakna-pappa-gråt, utan snarare något som händer i skolan? Men det var det inte, enligt sonen. Jag trodde honom inte. Men han ville inte prata om det, och jag kände att ju mer jag tjatar på honom, desto mer så kommer han att hålla det inne i sig.
Idag frågade jag honom om han ville att jag skulle åka med honom till skolan, eller vänta på honom när han slutar, eller både och. Han ville att jag skulle möta honom efter skolan, och efter det var han en riktig lite solstråle. Då är det något inom mig som säger att det händer något på väg hem efter skolan. Men hur ska jag få reda på vad, när han inte vill berätta? Det gör så ont i hela mig att se min lilla ängel så ledsen om kvällarna. Hoppas att det blir lite bättre nu i alla fall när vi kommer att vänta på honom efter skolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar