Igår blev jag av med alla trollen, tills på söndag när de två minsta kommer hem igen för att på onsdag åka till sin pappa och vara där en hel vecka. Kvällen tillbringades i trevligt sällskap med att titta på tv, äta pizza och allmänt slöa i soffan.
Har som vanligt sovit fruktansvärt dåligt på sista tiden. Kan inte äta sömntabletter när trollen är hemma. Så när de inte är hemma så passar jag på att sova ut ordentligt. Fredagsstädade igår, så det finns ingenting hemma som behöver göras idag. Kom i säng sent igår, eller rättare sagt imorse. Sov till klockan 15. Gick upp, satte mig vid datorn med kaffe. Har gjort absolut ingenting idag, och inget fel med det.
Varför får jag då så dåligt samvete varje gång det är så här? Jag har inga barn hemma. Ingenting som behöver göras. Jag kan tillbringa hela helgen med att ta det lugnt och samla kraft. Njuta av lugnet och återhämta mig. Knuffa undan allt kaos som spökar. Varför börjar jag då tänka på alla saker som jag kunde göra, men som inte hinns med i vardagen?? Som att få i ordning i klädkammaren. Eller rensa ut alla kläder jag som nu är för stora, som jag inte använder osv osv tills Karro kommer över på onsdag så att hon kan välja ut det hon vill ha. Eller rensa ut i skräpskåpet över kaffebänken där allt skit hamnar för att man inte vet vad man ska göra av det. Varför kan jag inte ta de här få dagarna till att göra just ingenting, samla kraft, och strunta i allt? Är det “duktig flicka-syndromet” som spökar? Och hur blir man i såna fall av med det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar